Kyrklig
samlings teologiska råd c/o Kjell Petersson Krikongränd
2 165
60 Hässelby Hässelby den 3 april 2009 Till Kyrkostyrelsen 751
70 UPPSALA SPONTANREMISS
PÅ FÖRSLAGET TILL NY VIGSELORDNING Kyrkostyrelsen
har sänt ut ett förslag till ordning för vigsel av samkönade par, under förutsättning
att riksdagen genom lagstiftning gör det möjligt för samkönade par att
gifta sig. När nu
Kyrklig samling genom sin teologiska kommitté avger ett yttrande, gäller
detta yttrande inte enskildheter
och formuleringar i förslaget till vigselordning, utan Kyrklig samling
vill framföra några
principiella synpunkter. Om
kyrkomötet i höst antar förslaget till ordning för vigsel av samkönade
par, innebär detta att kyrkomötet
ändrar på Svenska kyrkans lära om äktenskapet. Att riksdagen ändrar äktenskapslagstiftningen
så att det blir möjligt för samkönade par att ingå äktenskap, är en
sak; en
annan att Svenska kyrkan ändrar sin syn på vad äktenskapet är. Det
som är Svenska kyrkans syn på och lära om äktenskapet framgår av nuvarande
vigselritual. Denna
lära finns även formulerad i en kort utveckling av Lilla katekesen,
det första huvudstycket,
fråga 56, där det heter: ”Äktenskapet är instiftat av Gud, som vid människans skapelse
förordnade, att en man och en kvinna skulle som äkta makar leva tillsammans...”.
Jesu ord
i Matteus 19:4-6, som idag läses vid varje vigsel, utsäger samma sak. Det
gamla ritualet för vigsel mellan man och kvinna kommer att finnas kvar,
men vid sidan av detta
kommer ett nytt ritual med en ny syn på vad äktenskap är att finnas.
Därmed har Svenska kyrkan
ändrat sin lära om vad ett äktenskap är. En sådan ändring måste naturligtvis
föregås av ett beslut
i kyrkomötet; ett beslut som utsäger att Svenska kyrkan i fortsättningen
kommer att omfatta
en ny lära om äktenskapet. Svenska
kyrkan förfogar inte ensam över kyrkans lära om äktenskapet. Andra kyrkor
och samfund,
andra kyrkliga traditioner är också intressenter när det gäller hur
man inom kyrkorna formulerar
sig i fråga om vigsel och äktenskap. Om nu Svenska kyrkan ändrar sin
lära om äktenskapet,
vad får det för konsekvenser när det gäller relationerna till andra
kyrkor? I en så viktig
sak som förändring av läran - borde det inte finnas någon slags konsekvensanalys
av den ändring
som kyrkomötets majoritet tänker driva igenom? Nu
är det ingen hemlighet hur andra kyrkor och samfund ser på det som håller
på att ske inom Svenska
kyrkan. Det tydligaste exemplet är den ryska ortodoxa kyrkans reaktion;
där har man gjort
ett mycket klart och tydligt uttalande som kan studeras på denna kyrkas
hemsida (http:// english.pravda.ru/main/18/90/359/16696_gay.html).
Där
heter det att det är med besvikelse och sorg
som man ser vad som håller på att hända i Svenska kyrkan. I mycket klara
ordalag sägs att Svenska
kyrkans nya position strider mot Bibeln och kyrkans tradition och underminerar
kyrkans ställning
i samhället och samtiden. Den ekumeniske patriarken i Konstantinopel
har anslutit sig till
det ryska uttalandet. Ryska ortodoxa kyrkan har sett sig tvungen att
avbryta förbindelserna med
Svenska kyrkan. Den
ryska reaktionen är den allra tydligaste. Men den som lyssnar kan höra
liknande reaktioner både
från katolskt och frikyrkligt håll. Att göra en sammanställning av kommentarer
från olika samfund
är relativt enkelt. Likaså att ställa frågan i Sveriges kristna råd
om hur övriga samfund ser
på Svenska kyrkans handlande. Inget av detta har veterligt skett. En
ytterligare konsekvens av ett ändrat ställningstagande är att gamla
överenskommelser blir obsoleta.
1975 publicerades en rapport från den officiella luthersk-katolska samtalsgruppen
i Sverige:
Äktenskap och familj i kristen belysning. Där formuleras några
punkter där de båda kyrkorna
är överens. Den tredje av dessa punkter lyder: Äktenskapet är en på
fritt avgörande grundad,
unik gemenskap mellan man och kvinna. (Verbums utgåva, s 31). I förordet,
som är undertecknat
av ärkebiskop Olof Sundby och den katolska biskopen John E Taylor heter
det att det
är viktigt med ”ett samlat kristet alternativ” i en tid då ”den kristna
äktenskapsuppfattningen liksom
äktenskapsinstitutionen ifrågasätts”. Den
officiella rapporten från den luthersk-katolska samtalsgruppen hör rimligen
in under de dokument
som i Kyrkoordningens första paragraf omnämns som ”andra av Svenska
kyrkan bejakade
dokument.” Om nu kyrkomötet antar den nya läran vid höstens kyrkomöte
innebär detta att
det som Olof Sundby 1975 för Svenska kyrkans del sade sitt Ja till,
inte längre gäller. Så kan man
göra, men det betyder att Stockholms katolska stift, liksom andra kyrkor,
kommer att fråga sig
om det i fortsättningen är meningsfullt att föra teologiska samtal med
Svenska kyrkan. På
Svenska kyrkans hemsida ställs just den mycket berättigade frågan: Är
det kommande beslutet kyrkoskiljande?
Maria Klasson Sundin, som formulerat svaret, gör det mycket enkelt för
sig: Ӏktenskapet
är inget sakrament. Kyrkans enighet kräver inte att vi är helt överens
om hur äktenskap
ska ingås eller hur det ska definieras, lika lite som att vi måste vara
helt överens om hur
vi ska fira gudstjänst eller viga präster. Kyrkorna gör lite olika och
vi kan ändå se att vi tillhör
en och samma kristna gemenskap. Enligt Svenska kyrkan är frågan om samkönade äktenskap
alltså inte en kyrkoskiljande fråga, inget som gör att Svenska kyrkan
riskerar att lämna den
kristna gemenskapen.” Svenska
kyrkan har aldrig på allvar diskuterat att ändra sin syn på äktenskapet.
Tvärtom har man ju
fram till i januari detta år hållit fast vid att äktenskap avser en
förening av man och kvinna. Hela
frågan om välsignelse av samkönade relationer har rubricerats som en
själavårdsfråga. Beslutet
om en ny ordning för vigsel av samkönade par handlar inte längre om
själavård, det handlar
om en ny lära om äktenskapet. När man nu inför ett nytt äktenskapsbegrepp
måste man göra
klart för sig grunden för ändringen, liksom konsekvenser av den nya
synen. Det senare handlar
inte minst om ekumeniska konsekvenser. Kyrklig
samling vill bestämt avvisa förslaget till ny vigselordning. Om kyrkomötet
vill fatta beslut
om en utredning av Svenska kyrkans lära om äktenskapet, så bejakar Kyrklig
samling en sådan
utredning och hävdar att man till en sådan utredning ska adjungera representanter
både för de
ortodoxa och katolska kyrkorna, liksom för frikyrkosamfunden. För
Kyrklig samlings teologiska råd Kjell
Petersson, ordf |