Ärkebiskopens bibelkunskaper

Ärkebiskop Anders Wejryd har chattat med läsarna på Dagens Nyheters hemsida (2007-11-16). Läsarna har kunnat ställa frågor till vår kyrkas högste företrädare och få svar på direkten.

En av frågorna är en bibelfråga. Chattaren undrar hur det kommer sig att Maria och Josef kunde bära fram barnet i templet ”när de i ett annat evangelium flytt till Egypten för att stanna där tills Herodes dött”.

Man kan förstå frågan. Om man följer kyrkoåret och hör texterna läsas i kyrkan, så verkar det egendomligt när man först på trettondedagen hör om de vise männen och den blodtörstige Herodes för att några veckor senare på kyndelsmässodagen lyssna till evangeliet om hur Jesusbarnet lugnt och fridfullt bärs fram i templet.

Och vad svarar då ärkebiskopen? – Jo, så här: ”Vi läser dessvärre ofta bibelberättelserna bokstavligare än jag tror att de som sammanställde dem någonsin tänkte sig.”!

Jo, du läste rätt! Så svarar faktiskt vår kyrkas ärkebiskop. Man tar sig för pannan och blir generad över denna okunnighet på högsta ort. Tror ärkebiskopen att Matteus, som var bokföringskunnig och förestod den viktiga tullstationen i gränsorten Kapernaum på vägen mot Damaskus, tror ärkebiskopen verkligen att denne Matteus inte kunde hålla reda på i vilken ordning de bibliska händelserna inträffade? Eller evangelisten Lukas, han som ”grundligt har efterforskat allt”, skulle han inte mena vad han skriver? Verkar detta sannolikt? Har inte ärkebiskopen krånglat till det mer än nödvändigt?

En tumregel inom vetenskapen, den s k Ockhams rakkniv, säger att man skall välja den enklaste lösningen. När man griper sig an ett problem skall man skära bort onödiga antaganden. Då gör vi det. Därefter gör vi en lista över de olika händelserna i kronologisk ordning. Så här blir det:

1. Jesu födelse i ett stall i Betlehem. Firas i kyrkoåret på juldagen, den 25 december.

2. Barnets omskärelse, förmodligen i Betlehem, på den åttonde dagen efter födelsen. Firas på nyårsdagen, den 1 januari.

3. Barnet bars fram i Jerusalems tempel efter fyrtio dagar. Firas på kyndelsmässodagen, den 2 februari.

Dessa tre första händelser beskrivs av Lukas. Därefter tar Matteus vid och berättar om vad som hände en tid efter Jesu födelse.

4. De vise männen kom till Betlehem. Kanske hade då något år gått sedan Jesu födelse. Josef hade ordnat med ett hus åt familjen men själv var han tydligen inte hemma då de fina gästerna anlände, Matt. 2:11. Kanske var han iväg och arbetade på ett bygge. Firas på trettondedag jul, den 6 januari.

5. En ängel uppenbarade sig för Josef och uppmanade honom att fly med familjen till Egypten, vilket han också gjorde.

6. Herodes lät döda alla gossebarn i Betlehem med omnejd under två års ålder, vilket tyder på att de vise männen besökte honom 1-2 år efter det att stjärnan först visat sig för dem. Firas på Menlösa barns dag, den 28 december.

Om man läser ”bokstavligt” och systematiskt finner man svaret på chattarens fråga. Först bars barnet fram i templet. Långt senare inträffade barnamorden i Betlehem. Problemet uppstår om man tror att de bibliska händelserna utspelade sig i den ordning som de förekommer bak i våra psalmböcker. Man kan också bli förvillad av alla julkrubbor där de vise männen brukar stå framför stallet tillsammans med herdarna. Så var det ju inte. I verkligheten kom de långt senare till Betlehem, och då inte till stallet utan till ett hus.

Evangelisterna lämnar inte någon heltäckande kronologi åt oss sentida läsare. Det mesta är överhoppat. De skriver inte något om vad som hände under alla år fram till Jesu dop med undantag av händelsen i Jerusalem vid tolv års ålder, Luk 2:41 ff.

Vad gäller Luk 2:39 så ser vi i 2:41 att föräldrarna plägade årligen vid påskhögtiden begiva sig till det tre dagsresor bort belägna Jerusalem. Som fromma judar har de förmodligen brukat besöka templet vid alla de tre vallfartshögtiderna, pesach (påsk), shavuot (pingst) och sukkot (lövhyddohögtiden). Att de vid något av de följande besöken kan ha återvänt till Betlehem och att de vise männen sedan kommit dit är kronologiskt fullt möjligt.

Herodes barnamord var en fruktansvärd händelse. Men vad gäller antalet dödade barn så var det säkerligen ganska litet i jämförelse med den förintelse som äger rum på våra abortkliniker.

Anders Brogren