Förslag till yttranden

utarbetade av Anders Brogren

för Göteborgs stifts församlingsförbund

 

Förslag till yttrande över kyrkohandboksgruppens förslag till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan

 

Förslaget till ny kyrkohandbok har hittills från många vitt skilda håll fått ett negativt bemötande. Åtskilligt har redan skrivits om det (se bil.) och i huvudsak ansluter vi oss till den kritik som framförts av andra. Vi avstyrker alltså förslaget.

 

Samtidigt vill vi uttrycka vår oro för den diskrepans mellan Kyrkans hus och Svenska kyrkans församlingar som detta kyrkohandboksförslag och den därefter följande debatten gjort tydlig. Denna brist på lyhördhet vad gäller gudstjänstlivet och det andliga klimatet i församlingarna, exemplifierad genom den undersökning om den gamla och nya versionen av Herrens bön, som Kyrkans Tidning 44/45/2000 gjort,  bådar inte gott för framtiden. I en kyrka som nyligen trätt in i en ny relation till stat och samhälle och som lider av inre motsättningar har vi inte råd med ännu fler tvistefrågor. I nuvarande läge gäller det att först och främst konsolidera det gudstjänstliv som ändå finns i Svenska kyrkan och bygga vidare på detta. Med tanke på att vi fick en ny kyrkohandbok så sent som 1986 och att den nya gudstjänstordningen på många håll nätt och jämnt hunnit sätta sig ger det inga bra signaler till de gudstjänstfirande församlingarna om man så snart skall göra stora förändringar, i synnerhet som 1986 års kyrkohandbok i stort sett fungerat mycket väl och bjuder stora möjligheter till variation och förnyelse.

 

I Svenska kyrkans nya relation där församlingarna upplever en större självständighet går det inte att som förr påbjuda långtgående förändringar om inte dessa blir lokalt accepterade. Inte minst är receptionen hos de gudstjänstfirande församlingarna avgörande. Det finns skäl att anta att ett införande av en ny kyrkhandbok kan leda till att den på sina håll blir ignorerad och att därmed den rikskyrkliga nivåns auktoritet undergrävs.

 

Vi anser alltså att det pågående kyrkohandboksarbetet skall läggas ner och att 1986 års kyrkohandbok är ett gott verktyg för andlig förnyelse i våra församlingarna.

 

Förslag till yttrande över ”Hjärtats samtal. En liten bönbok”:

 

Utredningens titel alluderar på Luthers kända ord ur Lilla katekesen om att bönen är hjärtats samtal med Gud. Bönen är med andra ord något som berör den kristnes allra innersta. Att då på det sätt som här skett försöka att göra en bönbok till ett forum för att lansera teologiskt kontroversiella nyansatser måste sägas vara synnerligen olämpligt.

 

Den tidiga kristna kyrkans äldsta bekännelse anses vara ”Jesus är Herre”. I denna sats ligger det väsentligaste i den kristna tron inneslutet. Att bönboksgruppen ger intryck av att ifrågasätta denna bekännelse är ytterst allvarligt, i synnerhet som det här inte gäller en till intet förpliktande diskussion utan en bönbok som man menar att Svenska kyrkans medlemmar skall kunna använda i sin andakt.

 

På liknande sätt resonerar bönboksgruppen vad gäller bönetilltalet ”Fader”, så som det förekommer i Herrens bön. Även detta är något som är svårt att acceptera.

 

En central plats i Svenska kyrkans böneliv är S:t Davidsgården på Berget i Rättvik. Fyra böner därifrån ingår i det föreliggande bönboksförslaget. Vid sammanträde den 28 oktober 2000 har emellertid Stiftelsen Bergets styrelse beslutat att inte längre godkänna att dess fyra böner ingår i bönboksförslaget. Motiveringen är att bönboksförslaget ”innehåller böner som trosmässigt och själavårdsmässigt leder bort från klassisk kristen tro”. Stiftelsen Bergets drastiska beslut belyser lägets allvar. När en institution med en så ovanligt stor böne- och själavårdserfarenhet vidtar detta steg säger det egentligen allt som behöver sägas om bönboksförslaget.

 

Med anledning av vad här anförts anser vi att förslaget till bönbok ej kan godkännas och att den tillsatta bönboksgruppen bör entledigas från sitt uppdrag.

 

Förslag till yttrande över

Evangelieboksgruppens förslag till Den svenska evangelieboken:

 

Ursprungligen innebar evangelieboksgruppens huvuduppdrag att göra en översyn av de gammaltestamentliga texternas och episteltexternas perikopindelning. Anpassning skulle ske till den kommande bibelöversättningen. Textläsning från Psaltaren, som förekom ännu i 1942 års evangeliebok, skulle införas. Kollektbönerna skulle genomgå en varsam revision.

 

I ett tilläggsdirektiv, som centralstyrelsen utfärdade i mars 1998 sedan man läst studien ”Kvinnligt, manligt, mänskligt – människosyn och gudsuppfattning”, kom man emellertid också att lägga stor vid ”frågan om ett inklusivt språk, innebärande  att grupperna noga överväger frågorna, i möjligaste mån väljer könsinklusiva ordalydelser samt motiverar och redovisar gjorda val”. Detta tilläggsdirektiv har, enligt vår mening, på ett olyckligt sätt kommit att dominera evangelieboksgruppens arbete. Gruppen konstaterar (sid. 33) att det nu börjat bli uppenbart hur tidsbunden och kulturbunden gångna tiders gudsbild och människosyn egentligen varit. Detta konstaterande skulle även kunna användas som ett omdöme om gruppens eget förslag till ny evangeliebok. Det är i hög grad tids- och kulturbundet. Man måste gå tillbaka till neologins glansdagar för 200 år sedan för att finna en lika påtaglig bundenhet till teologiska modenycker. Vi motsätter oss evangelieboksgruppens ambitioner att också försöka vara bibelöversättare och bibeltolkare.

 

Evangelieboken använder sig av perikoper återgivna enligt Bibel 2000 samtidigt som man förklarar att man många gånger skulle ha velat välja en annan version av texten. Man skulle föredra att gudstjänstens bibelläsningar inte enbart var hänvisade till att hämtas från en enda översättning (sid.28, 29). Vi anser att evangelieboksgruppen kunde ha gått vidare i detta avseende. Det borde räcka att evangelieboken anger dagens texter. Sedan kan man ute i de olika församlingarnas gudstjänster välja mellan det flertal översättningar som numera finns tillgängliga, t.ex. 1917, 2000, Svenska folkbibeln. Vad gäller Nya Testamentet finns även biskop Giertz stilistiskt förnämliga översättning att tillgå.

 

Att psaltarläsningar införes anser vi vara välkommet.

 

Det är beklagligt att de tre texterna ur 1 Mos 3, som infördes i 1983 års  evangeliebok, har blivit borttagna. Dock är det så att hela frälsningsförloppet bygger på att människan fallit i synd och behöver bli frälst. 1 Mos 3 ger den nödvändiga bakgrunden till Guds gärning i Jesus Kristus.

 

En annan nyhet i 1983 års evangeliebok, som nu riskerar nu att gå förlorad, är 20 söndagen efter trefaldighet med dess ämne ”Våra hem” som fokuserar på äktenskap och familj. I vår tid när äktenskap och familjeliv har råkat in i en verklig kris är det mer angeläget än någonsin att det ges tillfälle att tala och undervisa om dessa frågor.

 

Vad gäller 10 söndagen efter trefaldighet, hittills med ämnet ”Förspillda tillfällen”, har dess karaktär tyvärr blivit uttunnad och förändrad. Man får över huvud taget intrycket att evangelieboksgruppen försöker att gömma undan texter som talar om behovet av ånger omvändelse. Detta är en mycket allvarlig kritik, Jer. 8:11.

 

Med anledning av ovanstående anser vi att evangelieboksförslaget behöver genomgå ytterligare revideringar innan det kan antas.