Buzz Aldrin (f. 1930) och Neil Armstrong (1930–2012) var de första människorna på månen. Under andlös spänning bevittnades månlandningen av miljontals tv-tittare den 20 juli 1969. Jag minns hur vi satt uppe och väntade på att de skulle stiga ut ur månlandaren. Till sist, strax efter klockan 3 på natten, såg man Armstrong sticka ut foten med orden »that's one small step for man, one giant leap for mankind.»

Den aktive och utåtriktade Aldrin har tidigare publicerat fyra fackböcker och några barnböcker. I denna sin senaste bok berättar han om sitt liv, från barndomen över tiden som stridspilot i Koreakriget där han sköt ner två MIG-plan och sedan som astronaut, fram till oändliga rader av framträdanden och möten med kändisar. Varje kapitel utgör exempel på ett gott råd av typen »öppna ditt sinne för möjligheterna, skriv ditt eget eftermäle, bevara din längtan efter äventyr, misstag är alltid en möjlighet, skratta mycket» etc.

Men varför läser jag en sådan bok? – För att jag råkar vara släkt med honom! Buzz tillhör den värmländska smedsläkten Aldrin, och vi har anor från samma smeder. Men framför allt vill jag veta om det är sant att han firade nattvarden på månen.

Så här var det. Då Apollo 8 på julafton 1968 rundande månen sände besättningen via rymdkontrollen i Houston ett budskap till jordens invånare. De tre besättningsmännen Bill Anders, Jim Lovell och Frank Borman läste var sitt avsnitt ur Bibelns skapelseberättelse: »In the beginning God created the heaven and the earth…». De avslutade sin julhälsning med »and from the crew of Apollo 8, we close with good night, good luck, a Merry Christmas and may God bless all of you – all of you on the good Earth».

För de flesta var detta ett uppmuntrande budskap, men den kända ateisten Madalyn Murray O´Hair väckte åtal mot NASA eftersom de statligt anställda astronauterna enligt henne inte iakttog författningens åtskillnad mellan kyrka och stat.

Domstolen avvisade visserligen ateistens yrkande, men NASA ville undvika liknande problem med Apollo 11. Aldrin berättade för sin chef att han planerade att offentligt fira nattvarden på månen. Hans förebild var Columbus som tagit emot sakramentet när han första gången landsteg i den nya världen. Aldrin fick visserligen tillåtelse att göra så men mera diskret. Dessutom skulle hans offentliga uttalanden hålla sig på ett mer allmänt plan.

Pastorn i Webster Presbytarian Church i Houston försåg honom med nattvardsbröd, en liten kalk och en förpackning med vin. När månfarkosten landat i The Sea of Tranquility bad han rymdkontrollen om en stunds tystnad och inbjöd den som så ville till en stund av kontemplation och tacksägelse. Aldrin tog fram ett kort där han för sig själv läste Joh. 15:5: »Jag är vinträdet, ni är grenarna…». Sedan tog han fram nattvardsbrödet och öppnade den lilla plastflaskan med vin.

Det var en stund av andakt, men han lade ändå märke till att vinet liksom tvekande rann ner i kalken på grund av att månens gravitation bara är en sjättedel av jordens. Han konsumerade nattvardselementen. Neil Armstrong, som inte var troende, visade respekt och iakttog Aldrin då denne bad en tyst tacksägelsebön.

Efter hemkomsten återlämnade Aldrin kalken till kyrkan, där den numera förvaras inlåst medan man gjort en kopia som visas för allmänheten.

Sanningen är, fastslår Aldrin, att den första vätskan och det första födoämnet som någonsin förekommit på månen var de kristna nattvardselementen.

Buzz Aldrin: No Dream Is Too High. Life Lessons From a Man who walked on the Moon. National Geographic, Washington D.C. 2018.