Tillbaka till vigseltvånget?

 

Vissa av de nomineringsgrupper i Kyrkomötet har sagt sig vilja införa vigseltvång. Präster som av principiella skäl inte kan tänka sig att sammanviga personer av samma kön ska tvingas till detta.

 

Hur det blir med den saken återstår att se. Men skulle dessa grupper få igenom sin vilja skulle det innebära att vi går tillbaka till de förhållanden som rådde före 1976.

 

I dåtidens statskyrka uppstod vid flera tillfällen konflikter när präster vägrade att viga par där en eller båda kontrahenterna var frånskilda. Eftersom prästerna betraktades som statstjänstemän hände de att de blev åtalade och dömda till straff.

 

Regeringen tyckte att detta var olustigt och tillsatte en utredning under ordförandeskap av hovrättspresidenten Björn Kjellin. Enligt utredningens förslag lade regeringen 1975 fram en proposition om ändring i Giftermålsbalken, som sedan passerade genom riksdagen och kyrkomötet. Från 1976 fick den aktuella paragrafen denna lydelse: »Till vigsel inom svenska kyrkan får mannen och kvinnan välja den präst inom kyrkan de själva önskar och som är villig att viga. De har rätt till vigsel i församling som någon av dem tillhör.»

 

»Äntligen försvinner detta tvång», utbrast ledaren i SPT nr 15/1975, men pekade sedan på att den nya bestämmelsen lämnade det väsentliga problemet olöst. Frågan gällde ju inte främst den enskilde prästens samvetskonflikt utan kyrkans möjligheter att göra sin äktenskapssyn gällande.

 

Ledaren i SPT konstaterade vidare att situationen »snabbt blivit bra mycket mera komplicerad. En helt avkristnad äktenskapssyn och nya samlevnadsformer gör många förstagångsvigslar starkt problematiska.»

 

Under de 45 år som gått sedan dess har problemen inte blivit mindre, även om de delvis blivit lösta genom att många över huvud taget inte gifter sig, åtminstone inte i kyrkan. Därtill har många som är verksamma inom den kyrkliga sfären blivit avtrubbade. Från att ha varit något sällsynt är det nu nästan normalt att präster är skilda och omgifta eller lever som »sambo».

 

Det mest radikala brottet med den kristna äktenskapssynen är dock Kyrkomötets hastigt påkomna beslut 2009 att, trots tidigare försäkringar om att något sådant inte var tänkbart och trots avsaknad av förpliktande konsultationer med kyrkorna inom Borgågemenskapen, införa vigsel mellan personer av samma kön. Den enskilde prästens rätt att slippa vigseltvång har dock hittills överlevt även denna nyordning.

 

Men nu börjar det att mullra i vissa nomineringsgrupper där man irriteras över att det fortfarande finns präster som envisas med att sätta biblisk tro framför det politiskt beslutade. En riksdagsledamot i Blekinge skriver att dessa präster har »en förlegad och rutten syn som inte hör hemma i ett öppet och demokratiskt samhälle».

 

Bortsett från denna pajkastning är det uppenbart att förespråkarna för den äktenskapliga omdefinieringen har ett semantiskt problem.  

 

Äktenskap är, enligt Nationalencyklopedin (den tryckta upplagan, 1996), »en i särskilda former ingången förbindelse mellan en man och en kvinna». Så gott som alla ordböcker har liknande definitioner. Att då, efter beslut av ett politiskt sammansatt kyrkomöte, införa en ny betydelse av ordet »äktenskap» för tankarna till newspeak i George Orwells 1984: »krig är fred, okunnighet är styrka, frihet är slaveri», i detta fall »relation mellan två personer av samma kön är äktenskap».

 

Kyrkomötet har dock erkänt att det finns ett problem eftersom man insåg att det inte längre gick att använda Kyrkohandbokens ritual för vigselgudstjänst. Prästen kunde inte längre som inledning säga »underbart har du skapat man och kvinna». Inte heller kunde han förkunna att »äktenskapet är ett heligt förbund, förordnat och välsignat av Gud» eftersom bibliskt stöd saknas för nyordningen. Visserligen finns det bibelord som handlar som homosexuella relationer (Rom. 1:24–28, 1 Kor. 6:9–11, 1 Tim 1:9–10), men det skulle nog inte bli uppskattat om de lästes vid en sådan välsignelseakt.

 

Även om den enskilde prästens samvetsfrihet överlever Kyrkomötets nya sammansättning, påminner dock situationen om den som SPT kommenterade i sin ledare för 45 år sedan. Frågan gäller inte främst den enskilde prästens samvetskonflikt utan möjligheten att göra den kristna äktenskapssynen gällande.


Anders Brogren

 

P.S.


Nationalencyklopedin finns numera även i digital form på internet. Där har man ändrat definitionen och säger att äktenskap ingås ”mellan två personer”.

Det påminner mig om andra upplagan av den stora sovjetiska encyklopedin (Bolshája sovétskaja entsiklopédija) med 50 band. Den utgavs 1950–1958 och fanns bl. a på UB i min ungdoms Göteborg.

Sedan Lavrentij Beria, chefen för NKVD, 1953 blivit arresterad och avrättad, skickade redaktionen, som svar på «ett överväldigande krav från allmänheten«, ett brev till prenumeranterna som instruerade dem att skära ut och förstöra en tresidig artikel om Beria och ersätta den med några ersättningssidor som innehöll en utvidgning av de angränsande artiklarna om F.W. Bergholz och Berings sund.

Sedan har vi också det berömda fotot från 1920 där Lenin står i talarstolen tillsammans med Trotski och Kamenev. Dessa två blev senare bortraderade på Stalins befallning (https://www.historynet.com/from-blurring-imperfections-to-falsifying-reality-how-stalin-made-the-truth-disappear-through-photoshop.htm).

 

 

 

 

 

«