Intryck från Missourisynoden

ANDERS BROGREN

Här finns bilder!

I maj månad 2011, just när köldattackerna från Canada och de stora sjöarna släppt greppet om The Midwest men innan den fuktiga sommarhettan trängt upp längs Mississippi, fick en svensk-norsk-finsk grupp med 39 deltagare tillfälle att gästa The Lutheran Church – Missouri Synod (LCMS). Arrangör för resan var Peter Isaac Beens Utbildningsstiftelse (PIBUS) i Göteborg, som är huvudman för Församlingsfakulteten, L M Engströms gymnasium samt Bibelskola Göteborg.

Efter besök i de svenska invandrarnas kvarter i Andersonville, Chicago med The Swedish American Museum gick färden västerut över den ändlösa prärien till Rock Island. På den platsen kom många svenska invandrare en gång att bosätta sig eftersom de där var efterfrågade som arbetskraft hos John Deere, den stora tillverkaren av lantbruksmaskiner. Augustana College, som 1860 grundats i Chicago för att utbilda de svenska invandrarnas barn, flyttades dit 1875.

I Rock Island kom man även att utbilda präster för tjänst inom Augustanasynoden. Denna prästutbildning betraktades länge med viss misstänksamhet av moderkyrkan i Sverige. Relationerna tinade dock upp när Visbybiskopen K H Gezelius von Schéele, då den ende engelskspråkige i det svenska biskopskollegiet, 1893 besökte Rock Island under en föreläsningsturné till 300-årsminnet av Uppsala möte. Relationerna stärktes ytterligare efter ett besök av Nathan Söderblom 1924, vilket han skildrat i boken Från Uppsala till Rock Island. I juni 2010 fick skolan påhälsning av Anders Wejryd.

Liberalteologerna kopplar greppet om prästutbildningen

Skolan var från början konfessionellt luthersk men influerades efterhand av bibelkritiken. I samband med att Augustanasynoden 1962 uppgick i The Lutheran Church in America (LCA) flyttade prästutbildningen över till The Lutheran School of Theology at Chicago, lokaliserad till Chicagos universitetscampus. Till denna skola anslöt sig 1983 tio lärare från Christ Seminary (Seminex) i St. Louis.

Dessa hade 1973 »gått i exil» från Missourisynodens Concordia Seminary och bildat en egen institution sedan de anklagats för att i historisk-kritisk anda ha formulerat en hermeneutisk princip om kärlek och förlåtelse och sedan vända denna mot själva bibelordet. Präster utbildade inom Seminex arbetade därefter målmedvetet för att deras agenda skulle ta över och genomsyra institutionerna inom The Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) när denna 1988 bildades genom sammanslagning av LCA samt två andra lutherska kyrkor.

För dessa aktivister blev »inklusivitet» ett nyckelbegrepp. I alla kommittéer och styrelser infördes kvoteringar. Resultatet blev att olika underrepresenterade grupper – feminister, multikulturialister, svarta befrielseteologer – blev överrepresenterade medan erfarna vita manliga präster blev underrepresenterade. Som ett resultat av dessa målmedvetna förberedelser beslöts vid ELCA:s generalförsamling i augusti 2009 med röstsiffrorna 619–402 att det inte förelåg några hinder för välsignelse av par av samma kön.

Varje församling kan nu själv besluta i frågan. Följden är att hundratals församlingar redan har lämnat ELCA och övergått dels till Lutheran Congregations in Mission for Christ, dels till The North American Lutheran Church. Ortodoxa lutheraner som står kvar i ELCA samverkar i Lutheran Coalition for Renewal. (Se vidare Robert Benne: The Trials of American Lutheranism, The torments that the two major American Lutheran churches have visited on themselves. First Things, May 2011).

Bishop Hill upphov till Augustanasynodens moderkyrka

Den förste svenske lutherske prästen i Mellanvästern var Lars Paul Esbjörn, förut verksam som skollärare i Hille i Gästrikland. Enligt vad immigrationsforskaren John Norton uppgav för mig fick Esbjörn ett brev, daterat den 27 december 1848, av Olof Bäck, utvandrad från Bollnäs. Denne bodde nära Bishop Hill och hans hustru tillhörde de utopiska s.k. erikjansarna. Bäck var orolig över utvecklingen i kolonin och önskade att Esbjörn skulle komma över för att stabilisera situationen.

Esbjörn antog kallelsen. Tillsammans med 146 församlingsbor begav han sig 1849 iväg från Hille. Många i gruppen dog under färden, bl.a. av kolera under båtfärden i Eirekanalen. Esbjörn kom dock slutligen fram till byn Andover inte långt från Bishop Hill. Med hjälp av en donation från Jenny Lind, som just då var på turné i USA, uppförde han där ett kapell. Detta gudshus, i dag registrerat som nationellt minnesmärke, blev därmed moderkyrka för hela Augustanasynoden, märkligt nog alltså på grund av sekten i Bishop Hill.

Jag fick äran att predika från den höga predikstolen ovanför altaret. Annars firar ELCA-församlingen sina gudstjänster i en stor nygotisk kyrka strax intill, »katedralen på prärien», numera under ledning av en norskättad kvinnlig präst.

ELCA med sina 4,5 miljoner medlemmar och 10 000 församlingar har alltså blivit en liberalt ledd kyrka som sekulariseras inifrån. Därmed har man också goda förbindelser med Svenska kyrkans officiella ledning. Många församlingar och präster beklagar dock den senare tidens utveckling och distanserar sig från den. Liksom i andra mainline-kyrkor minskar antalet medlemmar. Ännu är den visserligen större än Missourisynoden med dess 2,3 miljoner medlemmar och 6 500 församlingar, men rollerna kan om en del år vara ombytta.

Missourisynoden – lutherdomens mittfåra

Somliga kanske tror att LCMS är en liten extrem sekt, men i själva verket är den en bred folklig och vital kyrka som bär sin lutherska bekännelse inte bara som dekoration utan också tar den på allvar. Inte heller är kyrkan begränsad till staten Missouri. Den grundades 1847 i Chicago under namnet Deutsche Evangelisch-Lutherische Synode von Missouri, Ohio und anderen Staaten. Numera är kyrkan representerad i alla stater i USA samt i delar av Canada, men huvudkontoret finns i St. Louis i staten Missouri. Man betecknar gärna sin tro som Catholic. I de liturgiskt rika gudstjänsterna kan man tycka sig förflyttad till anglikansk högkyrklighet.

Man skall inte heller tro att kyrkan är sekteristiskt inåtvänd. Tvärtom, den understöder missionärer bland mer än 1000 olika folk! Se vidare på www.lcms.org! Den internationella hjälpverksamheten är omfattande och leddes tidigare av den dynamiske Matthew C. Harrison. Sedan den 1 september 2010 är han emellertid kyrkans president efter att i en omröstning med siffrorna 643–527 ha slagit ut Gerald B. Kieschnick, vilken satt som president i tre perioder men drog på sig kraftig kritik dels för att han inte ansågs vara tillräckligt konfessionell, dels för att han inte hade kontroll över ekonomin. Som i alla andra stora samfund finns det alltså spänningar mellan olika riktningar, något som framgår av röstsiffrorna. En av Harrisons viktigaste uppgifter är emellertid att få budgeten i balans, ett tuff uppgift i ett USA som är hårt drabbat av lågkonjunkturen.

Inom USA riktar sig kyrkan särskilt till Hispanics, den snabbast ökande invandrargruppen. Flera av de nya prästerna och diakonissorna tillhör denna grupp, bland dem Leopoldo Sanchez, Assistant Professor, som förestår Center for Hispanic Studies. Även i den känsliga rasfrågan har LCMS alltid varit renlärig. Redan den svarte ledaren Booker Washington (1856–1915) gav sina vänner rådet att söka sig till LCMS för att få hjälp eftersom han ansåg att den kyrkan gjorde mer för de svarta än någon annan.

Man skulle kunna säga att LCMS utgör mittfåran i amerikansk lutherdom mellan den liberala ELCA och den mer konservativa Wisconsynoden, som har nära 400 000 medlemmar i 1 300 församlingar. Bland övriga lutherska kyrkor finns dessutom några med læstadiansk bakgrund.

Seminariet i Saint Louis

Samma kväll vi anlände till Concordia Seminary i St. Louis fick vi vara med om seminariets största högtid under året, nämligen Call Service, då de nyutbildade prästkandidaterna får reda på i vilken församling de skall få sin första tjänst. (Prästvigningarna äger sedan rum i hemförsamlingen eller i kallelseförsamlingen.) Från reserverade platser i sidoskeppet i The Chapel of St. Timothy and St. Titus, uppfört 1992 i postmodern nygotik, kunde vi beskåda processionen med 86 blivande präster och 14 blivande diakonissor som tog emot sina missiv.

President Harrison predikade. Många av distriktspresidenterna var närvarande, somliga i lila biskopsskjortor. Flera av dem hade inget emot att kallas för biskop. Hela gudstjänsten kan följas på callday.csl.edu/watch/placement/. Efter gudstjänsten fick jag tillfälle att byta några ord med president Harrison. Han är väl informerad om läget i de skandinaviska folkkyrkorna och tackade hjärtligt och uppmuntrande för våra insatser i den svenska kyrkokampen.

En besökare från lilla Sverige blir alldeles överväldigad av campusområdet. Det är som en dröm, ett lutherskt Disneyland med längor i nygotik (1926), kringbyggda gårdar, väldiga gräsytor, klungor av studenthem och  lärarbostäder, egen radiostation med hög mast, allt krönt av ett Luthertorn med klockspel (1966), därtill en kopia av Lutherstatyn i Worms placerad i parken nedanför. Maten serveras i Wartburg Hall eller Koburg Hall. Biblioteket innehåller 245 000 volymer. Läs mer på www.csl.edu!

Fakulteten har 37 medlemmar, professorer eller biträdande professorer. Vi fick tillfälle att träffa många av dem vid mottagningar och i samband med att de föreläste för oss. För det mesta ledsagades vi av vår särskilde vän professor emeritus Robert Kolb, som besökt Göteborg flera gånger, senast i samband med Hägglundsymposiet i november 2010. Även exegeten Timothy Saleska, med rötter i den slovakiska delen av LCMS, hade besökt Göteborg och uppskattade då särskilt det svenska lättölet!

Bo Giertz amerikanska betydelse

Concordia Publishing House är Missourisynodens förlagshus. Se www.cph.org! Dit välkomnades vi av chefen Dr. Bruce G. Kintz. Vi hade flera timmars rundvandring i det stora huset under ledning av diakonissan Pamela Nielsen. Tidigare, när man fortfarande hade eget tryckeri, arbetade 800 personer där, men numera trycker man utomlands och då är personalstyrkan nere på 245. Cirka 8000 olika artiklar finns i lager. Nu satsar man bl.a. på en smakfullt formgiven utgåva av Konkordieboken, Kolb-Wengert Edition, och räknar med att den snart skall finnas tillgänglig i varje hem.

Huset äger också ett exemplar av Konkordiebokens första upplaga, tryckt i Dresden 1580, som Pamela Nielsen stolt visade upp. (Concordia Historical Institute, som bl.a. innehåller kyrkans arkiv i flera underjordiska våningar, äger också ett exemplar.) Stor satsning görs på elektroniska medier. Förlaget ger också ut böcker av Bo Giertz i översättning. Här började vi förstå hur stort anseende Giertz har i USA. När Pamela fick höra att jag blivit prästvigd av biskop Giertz ville hon absolut röra vid mig!

Inflytande från Bo Giertz fanns också i Missourisynodens huvudkontor i Kirkwood utanför St. Louis, ett påkostat komplex med speglande glasfasader där man inifrån det glasade kapellet såg ut mot en damm med svanar. Då vi passerade tjänsterummet för Joel Lehenbauer, direktor för Commission on Theology and Church Relations (CTCR), la jag märke till andaktsboken på hans skrivbord, nämligen To Live with Christ, Daily Devotions by Bo Giertz.

På president Harrisons nästan tomma skrivbord framför ett enormt väggkrucifix låg en flitigt använd bibel. På golvet stod hans banjo. Harrison är en skicklig gitarrist och banjospelare i Bluegrasstraditionen, se och hör på www.youtube.com/watch?v=16yImtT6wVo. Presidenten hade mer än gärna velat träffa oss men var sedan länge just denna dag inbokad som talare vid en distriktskonferens någonstans på den vidsträckta kontinenten.

Joel Lehenbauer och ordföranden Lawrence Rast, nyligen vald till president för seminariet i Fort Wayne, ledde överläggningarna där vi i det överväldigande konferensrummet fick möta hela CTCR. Några av oss rapporterade om de kyrkliga förhållandena i Sverige, Norge och Finland. Vi kände stort stöd och rikligt med sympati.

Seminariet i Fort Wayne

Ännu mer märktes inflytandet från Bo Giertz när vi under några dagar besökte Missourisynodens andra seminarium, Concordia Theological Seminary i Fort Wayne med 25 professorer och biträdande professorer. Flera av dem har besökt Sverige. De har förmånen av att få undervisa i en arkitektoniskt utsökt miljö, formgiven av legendariske arkitekten Eero Saarinen. Biblioteket håller på att byggas ut för att kunna härbärgera seminariets 175 000 volymer.

The Hammer of God (Stengrunden, redan 1960 första gången översatt till engelska) är obligatorisk kursbok för samtliga elever. I studieplanen finner man frågor som dessa: What does Savonius experience as he steps into the Johannes’ cottage? How does Katrina help where the pastor failed? What does Fridfeldt mean when he says to the Rector »I am a believer»? How does the Rector respond with the Gospel?

Man studerar även Preaching from the Whole Bible (Vad säger Guds ord?) och  Christ’s Church (Kristi kyrka). Giertz böcker används till och med vid prästutbildningen på Madagaskar! Märkligt var det också att höra den japanske professorn Naomichi Masaki göra jämförelser mellan ordningen för nattvardsfirande i Stengrunden och olika svenska kyrkohandböcker.

Resistenta amerikanska vinstockar

Vi hann dessutom med besök i två församlingar, båda med målmedveten undervisning i bibel och katekes, övernattning i familjer samt grillparty vid poolkanten hemma hos norskättade vicepresidenten Daniel Preus och hans hustru Linda. Se brogren.nu/hemsida/poolparty! Vi besökte fyra stater: Illinois, Missouri, Indiana och Wisconsin. Överallt befann vi oss bland vänner.

Den perfekta planeringen, där allt stämde på minuten, hade genomförts av vännen Dr. Chris Barnekov, tidigare ekonom inom administrationen i Washington men som numera med sitt Scandinavian House bor granne med seminariet i Fort Wayne. Med rötter i Sverige, Norge och Danmark har han känt en kallelse att bedja för och understödja kristenheten i den nordiska länderna.

På 1860-talet, samtidigt med den liberala teologins genombrott, slog vinlusen till och förstörde större delen av Europas vinodlingar. Lösningen blev att importera amerikanska vinstockar eftersom de är immuna mot vinlusen. På så sätt kunde vinodlingen i vår världsdel överleva.

Kanske kommer något liknande att äga rum inom Svenska kyrkans vingård när den blivit tillräckligt förstörd av liberalteologiska postmoderna kontextuella vinlöss. »Jag sk-ter i Paulus» som en kontextuellt sinnad kyrkoherde så kärnfullt uttryckte sig vid ett kontraktskonvent. I alla fall är kontakterna med de amerikanska vinstockarna nu etablerade.

Publicerad i Svensk Pastoraltidskrift 13/2011

Här finns bilder!