Invigningen
av
S:ta Eufrosyniakyrkan
i Ivenetz, Vitryssland
den 28 oktober 2007
Den nya kyrkan i Ivenetz är byggd på platsen för den tidigare kyrkan, som revs av kommunisterna eftersom den skymde en Stalinbild som fanns på det krigsmonuiment som ännu står kvar, till höger om kyrkan.
På platsen för den tidigare provisoriska kyrkan har man rest ett kors.
Den
nya kyrkan syns över hela staden.
Till stor del är den bekostad av pengar
som samlats in i Horred med omnejd.
Mitt emot kyrkan finns en staty som föreställer bygdens store son Felix Dzerzhinsky, framstående bolsjevik, massmördare och grundare av Tjekan, Sovjetunionens säkerhetspolis. Undrar vad han tänker när han tittar ut mot den nya kyrkan?
Väntande barn.
Han hälsar församlingen från kyrktrappan.....
Filaret iförs sin skrud.
Diakonen skall enligt ortodox tradition sjunga med basröst. Denne diakon, som följde med från Minsk, hade en röst av yppersta världsklass, i alla register. Han skulle platsa på vilken opera som helst. Men nu blir det i stället alla kyrkgummor som lever i mörker, kyla, svält och fattigdom, som får en stund av skönhet och högklassig kulturupplevelse.
Den ortodxa gudstjänsten är en avbild av den himmelska gudstjänsten i Uppenbarelseboken. De fattiga och förtryckta får i kyrkan uppleva något för alla sinnen som lyfter dem över vardagens mödor.
Ikonostasen och "tronen", som altaret kallas i den ortodoxa kyrkan. Till vänster syns kyrkans arkitekt Vladimir Danilenko.
Efter gudstjänsten blir Filaret intervjuad av TV.
Här är diplomet jag fick till medaljen.
På
måndagen var det dags att resa hem igen.
Men först en gudstjänst i kyrkan
med uppställning för fotografering.
På
monumentet finns en röd stjärna.
Vitryssland är på många sätt fortfarande en sovjetstat.
Kyrkan
har fått namn efter S:ta Eufrosynia av Polotsk,
Vitrysslands skyddshelgon.
Nu är
det söndag morgon den 28 oktober 2007.
Polisen övervakar torget och väntar på att
metropoliten Filaret skall anlända från Minsk.
Dimitri
(Dima) börjar ringa i klockorna.
Han är handikappad och förr fick man alltid bära honom.
Men när fader Viktor för nio år sedan
bad honom sköta klockringningen
kunde han plötsligt resa sig och gå själv.
Barnen är uppradade med blommor.
Nu kommer Filaret.
.....
och träder in i kyrkan, där han
hälsas av församlingens präst fader Viktor.
Så där ja!
Läsande metropolit.
Ljuset faller vackert in uppifrån.
Även jag blev intervjuad av TV eftersom jag fick ta emot vitryska ortodoxa kyrkans förtjänsttecken, S:t Cyrillus av Turovs medalj, efter vederbörligt godkännade av Moskvapatriarkatet. Gissa om jag var stolt!
Efter
gudstjänsten var det bankett för honoratiores.
Jag fick sitta på metropolitens högra sida.
Så här festligt var det dukat.
Tillsammans med fader Viktor inför hemresan.