Från Istorps prästgård:
Värna varumärket!
För fanns det en eller två vävstolar i varje stuga här i bygden. Man satt och vävde till långt in på nätterna för att få en extra inkomst och kunna hålla svälten från dörren. Jag minns några gamla systrar jag brukade besöka i min förra församling i Släp. De berättade att på vintrarna brukade det komma folk från Mark ner till kusten och tigga. Så fattigt var det här i bygden!
De gamla här i Istorp brukade berätta om sitt hårda slit. Men de hade också förmågan att ta vara på livets glädjeämnen. En särskild högtid var julen. Då monterade man ner den skrymmande vävstolen och behövde inte längre ha det så trångt i köket. Då kände man att det var fest.
Från början vävde man vadmal med ullen från de egna fåren som råvara, men med tiden gick man över till lin. Så småningom räckte inte de egna linodlingarna till utan man började importera lin från Halland, enligt vad Gunnar Ahlberger uppger i ”Marks historia II”.
Kyrkoherde Johan Aurelius i Istorp (1683 – 1758) skrev att Marks härad är känt för sin linnetillverkning. Särskild ”florerar denna konsten allmänt i Istorp”. Folket är flitigt. När bonden i Halland om vinterkvällarna ligger på sin bänk och röker tobak, så ”wakar marboen wid sitt arbete”. Från Kyndelsmäss till Midsommar ”gå wäfstolarne beständigt, en, två til tre i hwart hus”.
Aurelius kan också berätta hur vävnadskonsten kom till Istorp. Det var genom en saxisk krigsfånge som i början av 1700-talet kom till kyrkoherde Borelius i Istorps prästgård i samband med Karl XII:s krig mot August den starke. Tysken förstod sig på drällvävning och undervisade folket i prästgården. Därifrån spred sig konsten i bygden.
Därför kändes det särskilt högtidligt att som sentida efterträdare till Borelius och Aurelius få vara med då det nya Ekelundshuset i Horred invigdes den 31 maj. Christer Ekelund har investerat 36 miljoner kronor i ett modernt miljövänligt hus som lyfter fram bygdens och släktens gamla vävningstraditioner. Förutom lokaler för Linneväveriets expanderande verksamhet finns utställning, butik och kafeteria. Huset kommer säkert att bli ett stort turistmål och innebär ett lyft för hela Horred.
Invigningen var mycket lärorik. Invigaren Sven Cele, VD för tekoindustriernas branschorganisation, tecknade en bakgrund till dagens situation för den svenska tekoindustrin. Han betonade vad det betyder att Sverige har kommit med i EU och att vi därigenom fått en mycket större hemmamarknad. Christer Ekelund berättade om de visioner som ligger till grund för företagets höga lönsamhet och snabba tillväxt, f.n. 25% om året. Textilveteranen Nils-Bertil Furvik, som bl.a .författat många sakkunniga artiklar i Nationalencyklopedin, redogjorde för miljöprofilen i tillverkningen och i det nya huset. Christers son Per, som är marknadschef, berättade om det nya husets tillkomst. Den norske agenten Gunnar Hillestad talade om hur det är att sälja Ekelunds varor i Norge. Inte mindre än 60% av produktionen går numera på export.
Särskilt intressant var det att höra Christer Ekelund tala om varumärkets betydelse. När man skall expandera i presentbranschen ut över hela världen lyfter man fram den lokala förankringen i Horred och släktförankringen i textilbranschen tio generationer tillbaka. I marknadsföringen använder man ett foto där fyra generationer Ekelund står framför en gammal ek, som finns i Christers skog. Det medför att nu kommer återförsäljare resande ända från Japan till Horred för att titta på eken.
Det är viktigt med kvalité och tradition. Man måste kunna lita på att det är äkta vara, som inte blir förväxlad med förfalskningar av sämre kvalitet.
Givetvis kom jag att tänka på att det är likadant i kyrkan. Vi har vårt varumärke, som är Jesus Kristus och hans ord. Vi får inte fuska bort vårt varumärke utan vi skall stå för det bibliska budskapet. Då blir marknadsföringen tydlig och då kan kyrkan växa.