Milleniehysteri
Nu börjar milleniehysterin att närma sig kokpunkten. Om två månader går i vi in i det tredje årtusendet. Det blir nog festligt. Jag minns att min mormor berättade om förra sekelskiftet, att det då var fyrverkeri och festligheter på Gustaf Adolfs torg i Göteborg. Så var det år 1900. Men hundra år senare har festandet antagit helt andra dimensioner. Resebyråer, restauranger och nöjespalats har fullbokat sedan månader tillbaka och man tycks kunna ta ut vilka priser som helst.
Hur skall du fira nyår? – Den frågan ställer Borås Tidning varje dag till någon ute på gatan. Påfallande många säger att de inte vet. De har inte planerat något särskilt. En sund inställning, tycker jag. Det betyder att de inte har ryckts med i den hysteri som media och reklam ägnar sig åt. Själv hoppas jag att tillbringa nyårsnatten sovande i min säng för att samla krafter inför nyårsdagens gudstjänst.
Varför denna hysteri? – Det gäller naturligtvis pengar. Stora pengar kommer att omsättas på nyårsafton i ett världsomfattande jippo. Men hur kan de kommersiella krafterna lyckas med att blåsa upp denna icke-händelse till sådan omfattning? För egentligen händer ju ingenting vid nyår, inget mer än att det, som vanligt, tar tid att vänja sig vid att skriva det nya årtalet i stället för det gamla och att man denna gång måste byta samtliga årtalssiffror. Men i och för sig är det inte konstigare än när man är ute och kör och upptäcker att kilometerräknaren håller på att slå över från 199999 till 200000 kilometer (men det var länge sedan för min gamla bil).
Förklaringen är kanske att det finns en utbredd rädsla inför framtiden. Att glatt festa på nyårsnatten fungerar kanske som någon sorts besvärjelse inför det okända. För ett ögonblick känns framtiden mindre hotfull.
Även kyrkan vill vara med på ett hörn. Redan i våras skrev biskopen till prästerna och ville att kyrkorna skulle stå öppna åtminstone mellan kl. 21 och 03 på nyårsnatten. Det blev tummen ner i våra kyrkoråd. En sund reaktion!
Men är inte tvåtusenårsminnet av Jesu födelse något att fira i kyrkan? – Jo, verkligen! Men det gör vi i så fall på juldagen, den dag i kyrkoåret som handlar om Jesu födelse, en vecka före nyår. Då tycker jag att vi skall tänka på vad jubileet egentligen innebär.
En annan sak är, att munken Dionysius Exiguus tappade bort minst fyra år när han konstruerade den kristna tideräkningen på 500-talet. Det verkliga 2000-årsminnet av Jesu födelse kan ha inträffat redan år 1993. Dessutom är det ingen som vet exakt vilket datum Jesus föddes.
Det som kan göra nyåret särskilt minnesvärt är om en del datorer börjar uppföra sig egendomligt. Förhoppningsvis kommer det inte att bli strömavbrott vid midnatt, men en och annan otrevlig datoröverraskning kanske visar sig under de följande dagarna.
Vad som verkligen händer vid nyår är att kyrkan skils från staten. Visserligen är det inte någon fullständig skilsmässa. Fortfarande kommer några av riksdagen stiftade lagar att styra Svenska kyrkans inriktning som "ett evangeliskt-lutherskt trossamfund", som "en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet". Enligt Lagen om Svenska kyrkan är församlingens grundläggande uppgift "att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission".
Genom att Svenska kyrkan nu blir ett trossamfund i stället för en del av statsapparaten kommer Kyrkolagen att ersättas av en kyrkoordning som kyrkomötet beslutade om i somras.
Alla som är medlemmar i Svenska kyrkan på nyårsafton kommer också att vara det på nyårsdagen. De som är valda till olika förtroendeuppdrag kommer att ha kvar dessa till mandatperiodens slut den 31 december år 2001. Där de politiska partierna styr blir det alltså ingen förändring.
Läsarna av Gränsposten bor i flerförsamlingspastorat. Det gäller antingen Värö, Veddige, Lindberg, Torestorp, Kungsäter, Istorp eller Surteby-Kattunga. Alla dessa pastorat kommer att vara totala samfälligheter. De församlingar, som tidigare haft egen utdebitering, mister denna och får i stället pengar av pastoratet, som nu skall kallas samfällighet. Kyrkoskatten kommer att heta kyrkoavgift och betalas som förut via skattsedeln till samfälligheten. Kostnaden för begravningsverksamheten, skötsel av kyrkogårdar och annat, ingår inte längre i kyrkoavgiften utan redovisas särskilt på skattsedeln. Den som inte tillhör Svenska kyrkan får i stället betala sin begravningsavgift till kommunen, som sedan vidarebefordrar pengarna till den kyrkliga samfälligheten.
Beslutande organ i samfälligheterna blir samfällda kyrkofullmäktige, det som tidigare i västgötapastoraten har hetat församlingsdelegerade. Samfällighetens styrelse, f.d. pastoratskyrkorådet på västgötasidan, skall heta kyrkonämnden. Pastoratssamfälligheter, det gäller hos oss endast Veddige-Kungsäter, skall ha en gemensam pastoratsnämnd.
Dessutom skall varje församling som förut ha sitt eget kyrkofullmäktige. I församlingar med högst 500 röstberättigade medlemmar räcker det som tidigare med kyrkostämma. Ett alternativ till kyrkostämman är att ha ett direktvalt kyrkoråd, som väljs på den kyrkliga valdagen den tredje söndagen i september vart fjärde år. Då blir det mycket att hålla reda på, inte mindre än fyra valsedlar för de flesta. Det gäller först val till kyrkofullmäktige eller direktvalt kyrkoråd i de små församlingarna för den händelse att kyrkostämman beslutat att det skall vara så. Sedan är det val till samfällighetens samfällda kyrkofullmäktige. Därefter kommer val till stiftsfullmäktige och slutligen till kyrkomötet. Röstberättigad är den församlingsmedlem som fyllt 16 år.
Den principiellt största förändringen är att prästerna blir lokalt anställda. Förut har prästerna varit anställda av stiftet med biskopen som förman. Prästerna har sänts ut till församlingarna så som Jesus ursprungligen sände apostlar och dessa i sin tur sände biskopar och biskoparna sände präster. Så har det varit i närmare 2000 år. Nu vänder man på det hela och prästerna får i stället samfälligheten som arbetsgivare. Vi får i praktiken vad man brukar kalla en kongregationalistisk kyrka, en kyrka som bygger på självständiga församlingar, som inte kan styras uppifrån.
Visserligen står det i kyrkoordningen att biskopen skall ha tillsyn över prästerna, men hur detta skall förverkligas när biskopen inte kan ålägga samfälligheterna något är för mig en gåta. I den offentliga sektorn har en tillsynsmyndighet vissa sanktionsmöjligheter. Miljönämnden kan t.ex. döma ut böter om en fastighetsägare inte gör i ordning sitt avlopp. Men vad kan biskopen göra om samfällighetens kyrkonämnd handlar efter sin övertygelse och struntar i honom?
Med större lokal självständighet kommer skillnaden mellan olika församlingar och samfälligheter att öka. Variationerna inom Svenska kyrkan kan antas bli allt större. Enligt Kyrkoordningen kommer det att krävas gudstjänst i varje församling varje vecka om den skall få bestå i framtiden. Avgörande blir alltså i vad mån församlingens medlemmar deltar i gudstjänsterna. Med andra ord kommer ditt eget engagemang att vara avgörande för din församling.
ANDERS BROGREN