Dödahavsrullarna

Inget fynd av gamla manuskript har kittlat nyfikenheten mer än Dödahavsrullarna alltifrån 1947 när beduiner fann några textrullar i en grotta vid Qumran. Rullarna hamnade hos olika antikhandlare och hos den syrisk-ortodoxe metropoliten i Jerusalem. Professor Eleazar Sukenik tog sig över till Betlehem och köpte två av rullarna samma dag som FN beslutade om delningen av Palestinamandatet. Hans son Yigael Yadin, som vid sidan av sitt vetenskapliga arbete också en tid var Israels överbefälhavare, lyckades genom bulvan köpa några rullar av den syrisk-ortodoxe metropoliten. Samma dag som Israel 1967 erövrat Jerusalems gamla stad kunde Yadin senare på kvällen dessutom komma över den så kallade Tempelrullen som förvarades under golvet i en antikaffär.

Till dramatiken hör även att medierna i många år fokuserade på forskargruppen i Rockefellermuseet i östra Jerusalem som tycktes vara förlamad av inbördes konflikter och över huvud taget inte lyckades publicera några av sina texter från grotta 4. I många år hölls dessutom judiska forskare borta från verksamheten. Konspirationsteorierna frodades. Geza Vermes, känd forskare som tidigare varit katolsk präst men konverterat till judendomen, talade om århundradets akademiska skandal. De brittiska journalisterna Michael Baigent och Richard Leigh gav 1991 ut kioskvältaren The Dead Sea Scolls Deception, som byggde på mer eller mindre fantastiska teorier hos de numera starkt ifrågasatta forskarna John Allegro och Robert Eisenmann. De konspiratoriskt inriktade Baigent-Leigh trodde att »Vatikanen» försökte hemlighålla dokumenten eftersom en publicering skulle innebära kristendomens sammanbrott. Deras bok kom också ut på svenska. För översättningen svarade den flitige ambassadören Ingemar Karlsson. »Faktagranskare» var den famöse Alvar Ellegård, professor i engelska, något som inte var till större nytta eftersom Karlssons översättning innehåller ett flertal förargliga språkmissar (rec. i SPT 47/1994). Därtill kommer alla sakfelen i originalet. Baigent-Leigh har också på sitt samvete att ha inspirerat Dan Brown till Da Vinci-koden, en av världens mest sålda böcker!

Hur gick det då med den förmenta vatikanstyrda konspirationen? – Slutligen tröt tålamodet och de israeliska myndigheterna tillsatte Emanuel Tov som chefsutgivare. Han såg till att foton av alla texter blev tillgängliga på mikrofilm. Publiceringen började ta fart. 2008 utkom band 40 i serien Discoveries in the Judean Desert som därmed är nästan komplett. Numera kan också vem som helst ta del av texterna på internet, och detta utan att den kristna kyrkan skakats i sina grundvalar.

Efter ett halvsekels mediacirkus med mer eller mindre fantastiska teorier är det tillfredställande att kunna ta del av en seriös sammanfattning på svenska av det aktuella forskningsläget. Bakom samlingsverket Dödahavsrullarna, Innehåll, bakgrund och betydelse (red. Cecilia Wassén), står sjutton nordiska forskare som på ett föredömligt sätt utövar universitetens »tredje uppgift», nämligen att förmedla kunskap till allmänheten.

I en översikt över Qumrantexterna påpekar Torleif Elgvin, verksam vid Den Evangelisk Lutherske Frikirkes högskola i Oslo, att alla Gamla testamentets böcker är representerade i Dödahavsrullarna utom Ester och Nehemja. Men sedan detta skrevs har faktiskt Elgvin själv, i maj 2012, identifierat en Nehemjatext i den s.k. Schøyensamlingen, http://torleifelgvin.wordpress.com/english/!

Den spännande historien kring fyndet av rullarna berättas av Håkan Bengtsson, direktor vid Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem. Han lyfter fram några åtminstone för mig tidigare okända uppgifter, nämligen att ett av Origenes (ca 185–284) handskriftsunderlag till Psaltaren på sin tid skall ha hittats i en kruka nära Jeriko. Vidare hävdar Eusebios (263–339) att man spårat upp både grekiska och hebreiska bibeltexter i krukor i samma område. Den nestorianske patriarken Timotheos I i Seleucia berättar i ett brev från början av 800-talet att man återfunnit bibeltexter på hebreiska nära Jeriko.

I ett annat kapitel i avdelningen om Qumrantexternas omvärld ger Håkan Bengtsson en översikt över samtidens religiösa grupperingar. Där uppmärksammar han även de utgrävda miqvot, reningsbaden vid den utgrävda Esseerporten på Sionsberget i Jerusalem, även om han i hastigheten gör benediktinen Bargil Pixner till dominikan. Qumranrörelsens identitet och dess relation till texterna i grottorna behandlas av flera författare. Även om teorier förts fram att ruinerna i Qumran skulle vara rester efter en vintervilla eller en romersk befästning anser dock en övervägande majoritet av forskare att invånarna verkligen var en del av den esseiska rörelsen. Det skall då betonas att denna rörelse inte var enhetlig. Dess historia sträcker sig över mer än två sekel, från mackabeertiden till kriget mot romarna. Anhängarna, 4000 till antalet enligt Josefus, var bosatta i många olika städer. Somliga levde i äktenskap, andra i celibat.

Boken innehåller ett antal presentationer av tro och liv inom Qumranrörelsen. Det gäller begrepp som medlemskap, religiös praxis, präster, renhet, helighet, Torah, halakha, uppenbarelse, användning och tolkning av heliga skrifter, vishet, förbund, apokalyptik, antropologi, eskatologi, änglar och demoner. Slutligen kommer så det kapitel som förmodligen mest intresserar majoriteten av läsarna. Mikael Winninge, verksam vid Svenska Bibelsällskapet, svarar för kapitlet om Dödahavsrullarnas betydelse för studiet och tolkningen av Nya testamentet.

Winninge fastslår att man kan förundras över de paralleller som tycks finnas mellan Dödahavsrullarna och Nya testamentet. Vid närmare studium visar det sig emellertid att skillnaderna många gånger är större än likheterna. Somliga forskare anser att Johannes döparen åtminstone under en tid tillhört den esseiska rörelsen, men i så fall måste han tidigt ha tagit avstånd från sina tidigare meningsfränder. Jesus var inte essé, men i vissa fall tolkar han Torah nära esseernas traditioner. Detta gäller dock inte t.ex. renhetsföreskrifterna där han i hög grad avvek från esseernas praxis.

Kanske har nattvarden några av sina rötter i den apokalyptiskt präglade mylla som Qumranrörelsen är ett exempel på, skriver Winninge. I Dödahavsrullarna är måltiden en regelbundet återkommande och eskatologiskt signifikant företeelse. I Gemenskapsregeln, den rulle som tidigare gått under namnet Disciplinrullen, talas om brödet och det nya vinet som prästen skall läsa välsignelsen över (jfr. Mark. 14:25). Endast de som hade fullt medlemskap i gruppen fick delta i måltiden. Man kunde till och med bli utesluten under ett år om man förtalade sin nästa, något som kan jämföras med de allvarsord som Paulus riktar till församlingen i Korint (1 Kor. 11:27-30).

Man kan även finna beröringspunkter med biskopsfunktionen samt Jerusalemförsamlingens egendomsgemenskap. Vad gäller Johannesevangeliet finns paralleller beträffande det dualistiska draget med kontrasten mellan ljus och mörker och kampen mellan ljusets och mörkrets barn. Vidare finns likartade tankegångar vad gäller pneumatologin och läran om andarna, det pågående eskatologiska skeendet, den esoteriska uppenbarelsekunskapen, betydelsen av det frälsningsbringande levande vattnet, messiasföreställningar och uppståndelsetro.

I Romarbrevet talas flera gånger om »Guds rättfärdighet». Uttrycket förekommer inte i Gamla testamentet. I Dödahavsrullarna förekommer det emellertid ett antal gånger. Vidare kastas nytt ljus över Paulus användning av begreppet »laggärningar» i Gal. 2:16 i en skrift från grotta 4, Lagtolkningar (4QMMT). Där förekommer samma uttryck på tal om hur Torah skall tolkas och tillämpas i praktiken. För Paulus är det fråga om rättfärdiggörelse genom tro på Jesus och hans gärning i motsats till en handfast tillämpning av Torah. 4QMMT har en gång för alla visat att kontrasten i Galaterbrevet inte handlar om gärningslära och självrättfärdighet kontra nåd och tro på Jesus Kristus, skriver Winninge. I stället gäller frågan om hedningarna först måste bli judar och tillämpa lagens föreskrifter innan de kan få del av rättfärdiggörelsen i Kristus. Paulus för sin del ansåg att det var tillräckligt med Jesu trofasthet och tron på Kristus.

Anders Brogren

Dödahavsrullarna. Innehåll, bakgrund och betydelse. Red. Cecilia Wassén. Atlantis, Stockholm 2011. 394 sidor.