Förord till första upplagan

Stor blev överraskningen när biskop Bertil Gärtner vid prästmötet 1975 utnämnde mig till vice preses vid 1981 års prästmöte. Biskopens avsikt var att jag sedan skulle vara preses vid 1987 års prästmöte och till dess författa en avhandling över valfritt ämne.

Mer än ett decennium har jag alltså haft på mig att förbereda denna bok. Nu lämnas den ut till kritiskt granskande läsare. Dess många brister kommer i dagen. Jag kan inte skylla på att jag arbetat under tidspress.

Tankarna i denna bok började i själva verket att ta form redan för 20 år sedan, ja, vissa av tanketrådarna går ännu längre tillbaka i tiden. Uppdraget att skriva en prästmötesavhandling blev som att plötsligt få en knyppeldyna, där jag kunde lägga samman mina trådar till ett urskiljbart spetsmönster. Om spetsen blivit vacker eller ej är en smaksak. Kanske hade många trådar kunnat läggas på annat sätt och en del kan säkert behöva justeras under den diskussion som jag hoppas min bok skall föranleda.

"Vad skall prästmötesavhandlingen handla om", har många frågat. Och varje gång har jag haft lika svårt att svara, även om jag inte vågat visa det. Jag har inte riktigt vetat vad som skulle komma ut ur slutändan. Vägledd av intuitionen har jag hållit på att sno och fläta och korsa de olika trådarna. Centimeter för centimeter har jag sett ett mönster växa fram. Nu är

arbetet slutfört, spetsen är avklippt och fållad. Tillvarons mönster ställs härmed ut till beskådande.

"Tillvarons mönster" kan man säga att boken handlar om. Eller "Guds mening och plan med skapelsen". Tillämplig är också underrubriken på Ivar Wallerius prästmötesavhandling från 1927: "En studie över förutsättningarna för en autonomt kristen universalåskådning." "Universalåskådning" skulle då betyda att allt i universum hänger samman, att verkligheten är en enda och inte, som den praktiken ofta blir, delad mellan å ena sidan en isolerad teologisk sektor med sina egna villkor och sanningsbegrepp och å andra sidan den "vanliga" verkligheten.

För min bok skulle jag också kunna använda varudeklarationen i förordet till Viktor Södergrens prästmötesavhandling från 1945: "Ej blott så att den avsäger sig alla både vetenskapliga och quasi-vetenskapliga anspråk i yrkesteologisk mening. Utan även så, att den egentligen inte behandlar ett 'ämne' i vanlig mening, utan en hel del ämnen: man kunde nästan säga att den söker behandla allt om kyrkan - och litet därtill."

I viss mån kan min bok betraktas som en uppföljning av Södergrens avhandling. Mycket har ju hänt sedan 1945. Den stora skillnaden ligger i att Södergrens perspektiv är mera "ecklesiocentriskt" än mitt. Medan Södergren koncentrerar sig på "allt om kyrkan" har jag mera intresserat mig för "och litet därtill".

Jag har inte gått in i uppgiften med någon färdig teori som jag sedan skulle ha bevisad. 1 stället har jag arbetat underifrån och efter hand byggt på med de olika detaljerna. Bygget är i hög grad oavslutat och skall endast uppfattas som en ringa början. Jag hoppas att Göteborgs stifts präster vill fortsätta arbetet med att tänka över de grundläggande livsfrågor som alla människor bär inom sig. Jag tror att vi nu måste ta upp de fundamentalteologiska frågorna innan vi kan bygga vidare mot framtiden.

Filosofen GE Moore menade att filosofins uppgift är att presentera "a general description of the whole universe", men att en sådan beskrivning endast förtjänar respekt om den är uppbyggd av relevant kunskap om världen. Vad Moore skriver i "Principia Ethica" är också tillämpligt beträffande teologin: "That all truths about the universe possess to one another all the various relations which may be meant by 'unity', can only be legitimately asserted, when we have carefully distinguished those vanous relations and discovered what those truths are."

Boken är disponerad efter tillvarons och Bibelns tidsaxel. Den vill därigenom vara en, om än ytterst kortfattad och rapsodisk, kommentar till skeendet från 1 Mos.1:1 till Upp.22:21. Här uppstår också en anknytning till Dantes "Den gudomliga komedin" med dess vandring genom Inferno, den lägre världen, Purgatorio, reningsorten och Paradiso, den ljuvliga trädgården.

Framställningen är även uppbyggd som en klassisk västsvensk predikan med exordium, en "mörkare" första del, en "ljusare" andra del samt tillämpning. Detta ger fyra huvuddelar eller "satser" liksom i en klassiskt uppbyggd symfoni, vilket förklarar anknytningen till Charles Ives fjärde symfoni, som varit något av en katalysator för mig. Ett antal olika teman presenteras, varieras och ställs kontrapunktiskt mot varandra till en samklang.

Den första satsen, exordiet, vill antyda något om problemet att sätta kyrkans budskap i relation till dagens samhälle. Två olika förhållningssätt till den moderna världen kommer fram i jämförelsen mellan Gustav Mahler och Charles Ives.

I andra satsen, som också hos Charles Ives är den mest omfångsrika, börjar sökandet efter svar på frågorna om "vadan" och "varthän". Vi går tillbaka till universums begynnelse, ställer kristen tro i relation till modern fysik och hämtar upp byggstenar för en kommande syntes.

Sedan går vi in i frågorna om det biologiska livets uppkomst och behandlar den låsning som fortfarande finns i förhållandet mellan kristendomen och utvecklingsläran. Från evolutionsteorin tar vi med oss betydelsefulla rön in i Edens lustgård. Vi följer de första människorna genom syndafallet till förvisningsorten öster om Eden.

Därefter ställs vi inför utkorelsen av Israel, det folk som så många försökt utplåna utan att lyckas.

Två följande avsnitt behandlar Jesu framträdande i tiden. 1 det ena ses Jesus i den utomjudiska samtidens perspektiv, i det andra tas hänsyn till hans judiska bakgrund.

Avsnittet om "Kristusmördarna" tar upp förhållandet mellan judendom och kristendom, som under tidernas lopp ofta präglats av att de kristna velat straffa judarna för att dessa ansetts ha dödat Jesus. Vad säger då Skriften om judarnas skuld? Efter seklers antijudiska indoktrinering visar det sig att vi omedvetet läser in vissa saker i bibelorden som inte står där.

"Vinden från väster" tar upp evangeliets väg till Europa och sedan vidare till våra bygder, vilket ger oss anledning att beröra Göteborgs stifts ställning i den världsvida kyrkan.

"Den sjunkna katedralen" anknyter till Claude Debussys kända pianostycke. Vi noterar förändringen i verklighetsuppfattningen under högmedeltiden och upplever helhetstankens sammanbrott med åtföljande sekularisering av tänkesättet. På bred front slår denna igenom först i vårt eget århundrade, där emellertid längtan efter sammanhang lever kvar det kollektivt omedvetnas arketyper.

I andra satsens sista del vidgas perspektivet till den utomeuropeiska världen, här representerad av Kina, världens största u-land. Vad betyder kristendomen, vad betyder den västerländska kulturen i förhållande till alla jordens miljarder, som rinner förbi i en outsinlig ström? Vart är mänskligheten på väg?

Tredje satsen, den helt annorlunda, utgår från det faktum att alla är på väg mot döden. Vi ställer frågan som de flesta bär djupt inom sig: Vad händer när vi dör? Vi försöker fånga upp några av de glimtar som ibland kan uppfattas när förhänget för ett ögonblick glider isär.

Den avslutande fjärde satsen har formen av en cykeltur runt Fävren, ackompanjerad av Ives "Largo maestoso" och Messiaens "Från öknen till stjärnorna". På cykelsadeln rekapituleras några av symfonins teman och vi cyklar vidare in i framtiden. Efter 25 kilometers trampande är vi slutligen framme vid målet.

När nu boken ligger färdig, visar det sig att den inte har blivit en avhandling i vedertagen mening utan en utvecklingsroman, som rör sig på flera plan. Många sekvenser är alltså flertydiga. Detta ställer vissa krav på läsarens inlevelseförmåga men, hoppas jag, stimulerar också till egna tankar. En andra genomläsning av boken kan förmodligen också öppna nya utsikter.

Ett stort tack vill jag nu rikta till biskop Bertil Gärtner, som anförtrott mig detta hedrande uppdrag vilket berett mig så mycket av både möda och glädje.

Vidare ett tack till min familj för visat tålamod, till mina söner Magnus, Jonas och Jacob, som fått finna sig i att ha en far som verkat frånvarande under måltiderna och sedan stängt dörren om sig och som man inte fått störa, samt till min hustru Margareta, som fått stå ut med otaliga föreläsningar i varierande ämnen och som kontinuerligt fått avge omdömen om framställningens olika partier. Tack också till min mor, som varit ett stöd på olika sätt.

Jag vill även uttrycka min tacksamhet till Statens Arbetsgivarverk, som beviljat mig inte mindre än tre månaders tjänstledighet för att författa prästmötesavhandling.

Ett tack vill jag också rikta till min käre kollega, komminister Ingemar Svenungsson i Öxnevalla, för hans beredvillighet att gå in under en ökad arbetsbörda när jag varit tjänstledig. Jag tackar även mina församlingsbor för deras tålamod med en präst som de tidvis inte haft någon större nytta av.

Under arbetets gång har jag fått uppmuntran från många olika håll. Några vänner har haft direkt inflytande på avhandlingen genom att de antingen ställt sin sakkunskap till förfogande, gett inspiration, kommit med intressanta uppslag, granskat texten och därigenom räddat mig från en del fadäser eller bidragit med värdefulla synpunkter på det skrivna. Särskilt vill jag tacka fil.mag. Gunhild Bengtsson, Horred, tekn.lic. Eskil Block, Lidingö, docent Karin Block, Göteborg, fil.kand. Inger Johansson, Lund, tonsättare Johannes Johansson, Malmö, teol.doktor Göran Larsson, Jerusalem, professor Olof Rydbeck, Onsala, docent Rune Söderlund, Lund samt pastor Hans Ucko, Uppsala.

Tack även till professor Jan Arvid Hellström, Uppsala, som svarat för utgivningen tillsammans med Pro Caritate.

Boken tillägnas alla snälla människor Istorp, Öxnevalla och Horred, som givit mig en fast punkt i tillvaron.

Istorps Prästgård den 23 september 1986

Anders Brogren

Förord till tredje upplagan (internetupplagan)

Den första upplagan, som kom ut våren 1987, blev snabbt slutsåld. En andra upplaga trycktes omgående, i vilken en del tryckfel rättades och en mening om ett sidospår inom den teoretiska fysiken lyftes ut. Även denna upplaga blev så småningom slutsåld, vilket innebär att boken hittills distribuerats i c:a 5000 exemplar.

Emellertid får jag fortfarande ofta förfrågningar om att köpa boken. Man har hört talas om den eller fått låna den av någon bekant. Det förvånar mig att den, efter mer än tio år, fortfarande finner nya läsare. När man får höra att den är slut önskar man att en ny upplaga skall ges ut.

Förlaget ERENE, som ursprungligen gav ut min bok, har upphört. Dess förre ägare, sedermera biskopen Jan-Arvid Hellström, som gav mig ett stort stöd när det gällde att sprida boken, förolyckades för några år sedan i en bilolycka. Att ge ut boken på eget förlag är ett vågspel, som jag inte vågat mig in på. Men när nu scannertekniken och internettekniken utvecklats och jag numera har en egen hemsida har jag beslutat mig för att lägga ut boken på nätet. På så sätt blir den tillgänglig för många.

Efter moget övervägande har jag beslutat mig för att inte göra några ändringar i andra upplagans text. Det skulle föra alldeles för långt. I stället får texten stå orörd som ett tidsdokument och ett uttryck för tankar i mitten av 1980-talet. Läsaren kan sedan själv dra fram linjerna till vår egen tid.

Det hade funnits skäl att ta upp vad som sedan mitten av 1980-talet hänt inom forskningen i fysik och biologi. Jag hade kunnat väva in datateknikens utveckling och konsekvenser för vår livsföring i framställningen. I Israel och inom judendomen har det verkligen inte stått stilla sedan sist. Den bibliska arkeologin och textforskningen har gjort spektakulära insatser. Forskningen om Sveriges kristnande har under perioden varit mycket vital. Läget inom Göteborgs stift har i hög grad förändrats till det sämre. Kina har vaknat upp till en ekonomisk stormakt. Sovjetväldet och kommunismen har fallit. Vad gäller musiken har Anton Bruckners symfonier kommit att betyda mycket för mig men också tonsättare som Gorecki och Pärt. Läsaren kan själv förlänga uppräkningen av förändringar.

Bokens olika kapitel kommer efter hand att under det närmaste året publiceras på min hemsida. Läsaren rekommenderas att ladda ner kapitlen, ett efter ett, på sin egen hårddisk för att sedan kunna läsa dem i lugn och ro. Det kan vara lämpligt att samla kapitlen i en särskild "mapp" (katalog, bibliotek). Vissa avsnitt vinner på att läsas om. Många läsare har under åren vittnat om detta.

 Istorps prästgård den 25 oktober 1997

 Anders Brogren

Till nästa kapitel

Tillbaka till hemsidan.

Till innehållsförteckningen