Ännu ett kyrkoår är avslutat. Denna gång årtusendets sista, som man i höst har sagt om både det ena och det andra. På söndag, när det är första söndagen i advent, börjar ett nytt kyrkoår. Det innebär att vi redan då tjuvstartar med det nya millenniet. För om man nu räknar 2000 år efter Kristi födelse, och om Kyrkan är Jesu Kristi kropp på jorden, då måste det väl vara riktigt att räkna det nya årtusendet efter kyrkoåret.

Det innebär att när du läser dessa rader har det nya årtusendet redan börjat. I kyrkan hann vi alltså före dem som åker på nyårsresa till öar i Söderhavet strax hitom datumgränsen för att vara först med att fira millenniet.

Egentligen började det nya årtusendet redan för några år sedan. Det är allmänt bekant att vår tideräkning har tappat bort några år. Jesus föddes minst 4 år före dess början, kanske t.o.m. 7 år innan. Det betyder att vi i så fall gick in i det tredje årtusendet efter Kristi födelse redan någon gång 1993-94. Att hålla sig till Jesus är alltså att ligga några steg före. Tron på honom är en investering i framtiden.

Men låt oss i alla fall blicka bakåt på det förra kyrkoåret med en titt i dagboken.

Advents- och jultiden brukar var en sjungandets tid. Så var det också förra året. På första söndagen i advent och juldagen hördes de sånger som dessa dagar fordrar. Andra söndagen i advent hade Öxnevalla församling som vanligt sin adventsvesper. Problemet var bara att den här gången hade de också inbjudit Horreds och Istorps körer att vara med. Problem? – Jo, eftersom kyrkan, som inte är särskilt stor, brukar vara proppfull vid dessa tillfällen och eftersom parkeringen har sina begränsningar, var det inte lätt att ta emot ännu fler. När dagen dessutom erbjöd nyfallen snö med mycket glatt väglag stod paniken på lut. Det annars så lugna Öxnevalla blev platsen för ett trafikkaos som man sent skall glömma.

Sånggudstjänst var det också i Istorp fjärde söndagen i advent. Dagen därpå sjöng SPF-kören i Istorps kyrka. I Horreds kyrka hade Helsjöns folkhögskola sin traditionella julkonsert den 14 december och på annandag jul kunde man avnjuta en julkonsert med en kör från Staden på berget. Trettondedag jul avrundades julfirandet med familjegudstjänst och julspel i Öxnevalla.

Med en viss bävan avreste på trettondedag jul kyrkoherden och pastoratskyrkorådets ordförande med fruar till Vitryssland. (För att ingen skall tro något annat vill jag framhålla att vi reste på egen bekostnad.) Vi hade blivit inbjudna att fira jul i S:t Eufrosyniaförsamlingen i Ivenetz, en liten stad 7 mil väster om Minsk. Därifrån kommer de Tjernobylbarn, som gästade oss under tre veckor sommaren 1998. Eftersom man i den ortodoxa kyrkan följer den gamla julianska kalendern, innebär det att deras julkommer 13 dagar efter vår. Det går alltså att fira jul två gånger om.

På planet från Riga till Minsk var det förutom oss endast två passagerare. I mörker och dimma landade vi framåt kvällen på fel flygplats, som till råga på allt var synnerligen sparsamt upplyst. Vi undrade vad vi gett oss in på. Men efter en stund anlände våra vänner. Det blev stort kram- och pusskalas. Sedan förde de oss till några församlingsbor i en liten stuga långt ute på landet, bortom all ära och redlighet, där vi sedan firade en julafton vi aldrig kommer att glömma. De starka intryck vi fick av dessa omskakande dagar fick vi tillfälle att dela med oss av i alla tre församlingshemmen i slutet av februari och början av mars. Många samlades då för att höra om vår märkliga resa. Men fortsättning skulle följa.

Söndag den 17 januari gästades Istorps kyrka av Landa kyrkokör.

Nina Norrman. numera kantor i Grundsund och Fiskebäckskil, gästade Horred den 25 januari, då hon visade bilder och berättade om sin vistelse i Tanzania.

"Älskade psalmer" sjöng pastoratets körer tillsammans med en brasskvartett i Horreds kyrka den 7 februari.

Tiden före påsk innebar som vanligt brödmarknader och passionspredikningar. Förutom de vanliga gudstjänsterna på skärtorsdag, långfredag, påskdagen och annandagen hade vi påsknattsmässa i Öxnevalla kyrka. I påskaftonens mörker tändes påskljuset i vapenhuset och fördes sedan in i den nedsläckta kyrkan. Kyrkklockorna ringde i natten. Han, som är världens ljus, kom till oss i bröd och vin.

En bussresa till "gårdarna runt sjön", d.v.s. sjön Åsunden, hade vi den 1 juni. Vår uppskattade ciceron var den pensionerade diakonissan Gun Söder.

Den 6 juni var Nina Norrman tillbaka hos oss, nu med Skaftö kyrkokör, i Öxnevalla kyrka.

Det brukar vara besvärligt för mig att få semestervikarier på sommaren. I år var det alldeles omöjligt att få någon till midsommardagen. Därför det blev en nödlösning, som sägs ha blivit mycket lyckad (själv vet jag inte eftersom jag var långt hemifrån). Kontraktsprosten Anders Reinholdsson från Sätila erbjöd sig att ställa upp på eftermiddagen efter sina egna gudstjänster. Det blev i form av en gemensam friluftsgudstjänst för hela pastoratet vid Klockaregården i Horred.

Men det blev mera Vitryssland. Onsdagen den 7 juli avvinkades en hel buss med förväntansfulla resenärer. Inklusive några vänner från Smögen och våra chaufförer var vi 32 personer. Jag vill särskilt nämna chauffören Bengt Johnsson. Det var ursprungligen hans idé att vi skulle fara dit, annars hade det inte blivit någon resa till detta mycket ovanliga turistmål. Via färja från Karlskrona reste vi hela vägen genom Polen till vår vänförsamling i Ivenetz, dit vi anlände på lördag morgon.

Väl framme fick vi ett högtidligt mottagande. Hela församlingen stod uppställd och väntade på oss. Det var tal av kyrkorådets ordförande. Ett korsmärkt bröd med salt lämnades högtidligt över på en duk. Alla barnen kom sedan fram och gav oss blommor. Därefter blev det gudstjänst och inspektion av det pågående kyrkbygget, som skjutit ordentligt i höjden sedan vårt besök i januari. Dagarna gick fort och avslutades med en festlig kväll ute i naturen på en äng där musikanter spelade folkmusik och det dansades och grillades.

Kontakten med Ivenetz fortsätter. Vi räknar med att få besök av barn därifrån till sommaren 2001. Sedan måste vi också fortsätta att samla in pengar och hjälpa församlingen dels med kyrkbygget, dels med all hjälpverksamheten. Hjälpen behövs. Nu när det är vinter är det ont om både bränsle och mat.

En ny sommaraktivitet var vägkyrkan i Horred, som var igång från 19 juli till den 7 augusti och leddes av församlingsassistenten Kerstin Pettersson. Varje eftermiddag var kyrkan öppen för visning. Kvällarna avslutade med aftonbön kl 20. Många hittade vägen dit, både turister och horredsbor, även om det dröjde ett tag innan Vägverket fick upp skyltarna. Ett uppskattat initiativ, som vi hoppas återkommer nästa sommar.

Söndagskvällen den 1 augusti hade vi i Horreds kyrka en lovsångsgudstjänst tillsammans med Staden på berget och gäster från metodistförsamlingen i Dresden i östra Tyskland.

I slutet av september – början av oktober var det dags för en runda i våra tre församlingshem med information och videovisning om sommarens resa till Vitryssland.

Söndagen den 3 oktober hade vi en långväga gäst i Horreds kyrka, pastor Emanuel Nkanga från Botswana. Vid en församlingsafton på tisdagen berättade han om sin växande församling och om arbetet bland aidssjuka i slummen i Francistown.

Höstens sammanlagt 9 "husförhör" i församlingshemmen handlade om den nya bibelöversättningen.

Det gamla årtusendets sista kyrkoår avslutades med traditionell missionsauktion i Horred församlingshem. Behållningen blev

c:a 51 000 kronor.

Men viktigast under året var alla de vanliga söndagarnas gudstjänster. I gudstjänsterna sker sådant som påverkar många.

Det nya årtusendet innebär en hel del nyheter för kyrkans del, men att säga att kyrkan skiljs från staten är att säga för mycket. På sätt och vis blir kyrkan nu ännu mer beroende av de politiska partierna. Dessutom kommer det att finnas en särskild lag om Svenska kyrkan, som sätter vissa gränser för verksamheten. Så här har riksdagen nämligen beslutat:

• Svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt trossamfund, som framträder som församlingar och stift.
• Den är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.
• Församlingen omfattar de personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område.
• Församlingarna tillhör ett stift, som har till uppgift att främja och ha tillsyn över församlingslivet. I varje stift skall det finnas en biskop.
• Svenska kyrkans högsta beslutande organ är kyrkomötet. Det får inte besluta i sådana frågor som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i.
• Den som tillhör Svenska kyrkan skall betala lokal och regional kyrkoavgift.

Kyrkolagen, som förut reglerat det mesta, ersätts av en s.k. kyrkoordning, som kyrkomötet har fastställt.

Alla som är medlemmar i Svenska kyrkan på nyårsafton kommer också att vara det på nyårsdagen. De som är valda till olika förtroendeuppdrag kommer att ha kvar dessa till mandatperiodens slut den 31 december år 2001.

De församlingar, som tidigare haft egen utdebitering, alltså Istorp, Öxnevalla och Horred, mister denna och får i stället pengar av pastoratet, som i fortsättningen skall heta Istorps pastorats kyrkliga samfällighet. Kyrkoskatten kommer alltså att kallas kyrkoavgift och betalas som förut via skattsedeln till samfälligheten. Kostnaden för begravningsverksamheten, skötsel av kyrkogårdar och annat, ingår inte längre i kyrkoavgiften utan redovisas för sig. Den som inte tillhör Svenska kyrkan får i stället betala sin begravningsavgift till kommunen, som sedan vidarebefordrar pengarna till den kyrkliga samfälligheten.

Beslutande organ i samfälligheten är samfällda kyrkofullmäktige, det som tidigare har hetat församlingsdelegerade. Samfällighetens styrelse, f.d. pastoratskyrkorådet, skall kallas kyrkonämnden.

Ordförande i samfällda kyrkofullmäktige är Kjell Hugosson, vice ordförande Gunnar Kärräng.

Kyrkonämnden består av följande personer:

Ordförande är Jan Leffler. Vice ordförande och sekreterare är Anders Brogren. Kassör är Gerd Johansson.

Horreds församling skall som förut ha sitt eget kyrkofullmäktige. I församlingar med högst 500 röstberättigade medlemmar, d.v.s. Istorps och Öxnevalla, räcker det med kyrkostämma. Det blir en kyrklig valdag den tredje söndagen i september vart fjärde år. Då blir det mycket att hålla reda på, inte mindre än fyra valsedlar för de flesta. Det gäller först val till kyrkofullmäktige, sedan till samfällighetens samfällda kyrkofullmäktige. Därefter kommer val till stiftsfullmäktige och slutligen till kyrkomötet. Röstberättigad är den församlingsmedlem som fyllt 16 år.

Den principiellt största förändringen är att prästerna blir lokalt anställda. Förut har prästerna varit anställda av stiftet med biskopen som förman. Prästerna har sänts ut till församlingarna så som Jesus ursprungligen sände apostlar och dessa i sin tur sände biskopar och biskoparna sände präster. Så har det varit i närmare 2000 år. Nu vänder man på det hela och prästerna får i stället samfälligheten som arbetsgivare. Vi får i praktiken vad man brukar kalla en kongregationalistisk kyrka, en kyrka som bygger på självständiga församlingar, som inte kan styras uppifrån.

Visserligen står det i kyrkoordningen att biskopen skall ha tillsyn över prästerna, men hur detta skall förverkligas när biskopen inte kan ålägga samfälligheterna något är svårt att säga. I den offentliga sektorn har en tillsynsmyndighet vissa sanktionsmöjligheter. Miljönämnden kan t.ex. döma ut böter om en fastighetsägare inte gör i ordning sitt avlopp. Men vad kan biskopen göra om samfällighetens kyrkonämnd handlar efter sin övertygelse och struntar i honom?

Med större lokal självständighet kommer skillnaden mellan olika församlingar och samfälligheter att öka. Variationerna inom Svenska kyrkan kan antas bli allt större. Enligt Kyrkoordningen kommer det att krävas minst en gudstjänst i varje församling varje vecka om församlingen skall få bestå i framtiden. Avgörande blir alltså i vad mån församlingens medlemmar deltar i gudstjänsterna. Med andra ord kommer ditt eget engagemang att vara avgörande för din församling.

"Skall jag utträda ur kyrkan nu när den skils från staten? Jag är ju inte särskilt kyrklig. Vad har jag då för nytta av att betala avgift till kyrkan?" – Några har frågat så på sista tiden. Det gäller att se om sin ekonomi. Man kan alltid spara några kronor.

Jo, det stämmer. Man kan spara en del, även om det nu är för sent att utträda för att besparingen skall slå igenom redan år 2000. Före den 1 november måste man nämligen ha gjort sin anmälan för att den skall hinna registreras i Riksskatteverkets dator.

De som ringt mig har konstaterat att alla i fortsättningen skall betala en begravningsavgift (för kyrkans medlemmar är den inbakad i kyrkoavgiften). Man kommer alltså i jorden vare sig man är kyrkomedlem eller ej.

Ja, det stämmer! Om man inte vill ha någon begravningsgudstjänst i kyrkan, är det naturligtvis onödigt att vara medlem. Från nästa år kommer den obligatoriska begravningsavgiften dessutom att ge kostnadsfri upplåtelse av ceremonilokal utan religiös symbolik för borgerliga begravningar. Om man nu inte vill vara så radikal att man inte alls har någon begravningsceremoni, som han i Stockholm som ringde begravningsentreprenören och sade: "Du! Pappa har dött på servicehuset. Kan du hämta honom och se till att han blir strödd i minneslunden?"

Begravningsavgifterna varierar i de olika pastoraten. Hos oss blir den under år 2000 0,53 procent av den beskattningsbara inkomsten. Det innebär en mindre höjning för dem som inte är medlemmar i kyrkan. Förut, då dessa enligt schablon betalat 25 procent av kyrkoskatten, har de alltså blivit subventionerade av kyrkomedlemmarna.

Men kyrkan är dock inte till för de döda utan för de levande. Vad har man då för glädje av verksamheten för de levande om man inte själv är kyrklig?

Först och främst kan det hända att du så småningom blir kyrklig. Livet ändrar sig, värderingarna blir annorlunda. Många hittar till kyrkan när de blir äldre eller kanske i samband med en livskris. Andra börjar att söka sig till gudstjänsten för att man känner att det fattas något i livet. Var och en har sin väg och sina bevekelsegrunder. Är man då redan medlem, så är det naturligare att gå till sin egen kyrka.

En levande kyrka håller dessutom bygden vid liv. Vi har vår kyrka och församling, något som är vårt eget, något som inte är centraliserat till kommunens centralort. Kyrkan betyder mycket för bygdens identitet. Den vårdar det gemensamma kulturarvet.

I församlingshemmen kommer många tillsammans varje vecka. Det kan gälla allt från kyrkans barntimmar, juniorer, ungdomar, gemenskapsgrupper för ensamstående, sångövningar, musikundervisning, bibelstudier, bönegrupper, matlagningskurser, skogskurser, jaktstämmor, studiecirklar, vägmöten, pensionärsföreningar. I vårt pastorat får alla församlingsbor låna församlingshemmen utan kostnad, bara man städar efter sig (annars får man betala 300 kronor för städningen). Våra kyrkoråd tycker att man skall ha tillgång till sitt eget församlingshem som man själv bekostat med sin kyrkoskatt. I församlingshemmen firar man också födelsedagar, släktmöten, guldbröllop, dopkaffe. Begravningssamlingarna brukar äga rum där. Något som är populärt är att låna barntimmelokalerna till barnkalas.

Etik och moral talas det mycket om numera. Människor frågar efter vägledning. Här har kyrkan en lika stor uppgift som någonsin förr.

En betydande verksamhet i det tysta är alla de samtal som kyrkans anställda har med församlingsmedlemmarna. Det gäller såväl präst som diakonissa, församlingsassistent, kantorer, vaktmästare, församlingsvärdinnor. Det kan röra sig om flera tusen samtal per år. Många hör av sig på telefon med både stora och små frågor. Det görs åtskilliga hembesök. Prästen besöker sjuka med nattvarden. Kyrkans anställda betyder mycket för mångas psykiska välbefinnande.

Men kyrkan är inte detsamma som dess anställda. Kyrkan består av sina medlemmar. Varje kristen, varje kyrkmedlem, är genom dopet kallad att vara en Jesu Kristi tjänare bland sina medmänniskor. Detta är kyrkans stora uppgift och kontaktyta. Genom Guds ord och sakrament ger den helige Ande kraft och inspiration att vara en Jesu lärjunge. Därför är gudstjänsten viktig. Där samlas församlingen inför sin Herre. Du är inbjuden att vara med.

Du som läser dessa rader kan säkert komma på ytterligare några dussin saker som kyrkan betyder i din bygd. Men vad kostar då allt detta?

När nu begravningskostnaden är särredovisad ser vi tydligare vad verksamheten kostar. Det blir mellanskillnaden mellan kyrkoavgiften, 1,70, och begravningsavgiften, 0,53, d.v.s. 1,17 procent av den beskattningsbara inkomsten. Det innebär oförändrad avgift i Horred men en sänkning i Öxnevalla med 0,05 och i Istorp med 0,10. Till detta kommer 0,03 procent till Göteborgs stift. För denna ganska måttliga kostnad är du med och stöder något som betyder mer för din bygd än du kanske hade tänkt dig!