Varför blir vi frestade?
Första söndagen i fastan handlar om att vi blir frestade. Men varför? Är det Gud som ligger bakom detta?
I Jakobs brev, 1:13, läser vi: "Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen." När Jesus var ute i öknen blev han frestad av djävulen. Men riktigare är att säga att djävulen försökte fresta Jesus men inte lyckades eftersom Jesus är Guds Son och inte är mottaglig för sådant.
Däremot är vi vanliga människor desto mottagligare. Redan i början av Bibeln läser vi om hur Adam och Eva föll för frestelsen. Detta fall, som vi brukar kalla syndafallet, är grundorsaken till att vi är skilda från Gud och lever utanför paradiset i en värld, som är i den ondes våld.
Därför måste vi lära oss att hantera de frestelser vi möter. Det som har hänt kan inte göras ogjort. Frukten från kunskapens träd är redan uppäten. Det som vi fått veta glömmer vi inte. Historien och livsförloppet är ingen film som man kan spola tillbaka. Människans kunskap har utvidgats oerhört. Nu är snart t.o.m. vår arvsmassa kartlagd och har visat sig bestå av några få beståndsdelar, som sätts samman i så många kombinationer att de motsvarar en text, som skulle behöva 400 band av Nationalencyklopedien med 11 000 bokstäver på var och en av varje bands 650 sidorna för att bli nerskriven. Ofattbart sinnrikt och komplicerat. Och ändå snart helt utforskat. Man kommer att tänka på Herrens ord när människorna hade byggt Babels torn: "Härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra."
Av den förbjudna frukten fick människorna kunskap om gott och ont. Den kunskap vi förvärvat kan användas både till gott och ont. Vi har alltså ett stort ansvar. Därför måste vi lära oss att förvalta vår kunskap så att den inte ställs i det ondas tjänst. Detta lär vi oss genom frestelserna, som är prövningar, en sorts övningar. Gud frestar ingen men han tillåter oss att bli frestade för att vi inte skall stå stilla utan i stället utvecklas och få nya insikter. Ingen blir frestad över sin förmåga utan bara så mycket att det blir till lärdom. Aposteln Paulus skriver, 2 Kor. 10:13: "Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över er förmåga: når han sänder prövningar visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den."
Men varför blev Jesus frestad? – För att han skulle komma riktigt nära oss och veta hur vi har det. Skillnaden är emellertid den att Jesus var utan synd. Han kände ingen dragning till det onda. Och han vill att du skall bli lik honom också i det avseendet.
Hur skall det gå till? – Jesus hade, på djävulens uppmaning, mycket väl kunnat förvandla stenar till bröd. Men det var inte därför han steg ner till jorden. Det var inte stenar han skulle förvandla utan människor. Därför fick ondskans makter i stället korsfästa honom för att han på så sätt skulle ta bort vår syndaskuld. Gud tillåter dig att bli prövad för att du skall växa i erfarenhet och tro, för att du skall bli mer lik Jesus och komma fram till hans insikt där ute i öknen: "Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka."
Anders Brogren