Bebådelsedagens budskap, att Fadern i himmelen har upprättat en förbindelse med oss människor och att Gud tagit sin boning i jungfru Maria, väcker mångas förargelse.

Denna förbindelse är nämligen inte bara andlig. Till mångas undran och häpnad är den också fysisk. Men detta är något som inte passar in i vårt materialistiskt präglade sätt att tänka. Så länge det religiösa håller sig på ett rent andligt plan, där Gud egentligen inte har så mycket med vår fysiska tillvaro att göra, går det an. Men att Gud rent konkret skulle låta sig födas av en kvinna eller att han ingriper i vår vardag är något som vårt naturvetenskapligt präglade förnuft värjer sig mot.

Dock är detta bibelns budskap. Att ta bort den anstöten ur bebådelsedagens evangelium låter sig inte göras. Men i dagens profetia ur Gamla Testamentet har man däremot lyckats med konststycket att dölja själva den poäng som motiverar att texten placerats på Jungfru Marie bebådelsedag. Där det i den gamla bibelöversättningen hette: "Sij, een jungfru är hafwandes och skall föda en son," ändrade 1917 års bibel till "Se, den unga kvinnan skall bli havande och föda en son" medan Bibel 2000 översätter "Den unga kvinnan är havande och skall föda en son."

Av jungfrun har alltså blivit en ung kvinna. Att unga kvinnor föder barn är helt enligt naturens ordning och får väl inte någon att höja ögonbrynen. Den hebreiska grundtextens "almah" kan visserligen också betyda en "ung kvinna" i största allmänhet, en som på den tiden förutsattes vara jungfru. Men att säga att en ung kvinna skall föda barn är inte mycket till profetia. I den s.k. Septuaginta, den översättning av Gamla Testamentet till grekiska som användes på Jesu tid, översatte man "almah" med jungfru. Evangelisten Lukas ser det som hände i Nasaret som uppfyllelsen av Jesajas profetia. Men bibelöversättare kan alltså göra sina egna välmenta insatser för att mildra anstöten i bibelns ord.

Låt mig citera vad Anders Piltz, känd författare och katolsk präst, sade i ett debattinlägg riktat mot ärkebiskop K G Hammar för några år sedan: "Trosbekännelsen påstår att Guds människoblivande var mer än ett talesätt eller en gudomlig bluff. Jesus från Nasaret hade ett mänskligt och ett gudomligt ursprung. Han hade en riktig kropp av kött och blod. Maria var en riktig jungfru, den enda sort som finns. Jesus hade ingen mänsklig far. Om Josef eller någon annan man var far till Jesus vore denne inte mer Guds barn än vi alla är det. Då blir kyrkans Jesuskult en absurd avgudadyrkan och Jesu anspråk i evangelierna orimliga uttryck för storhetsvansinne. Till exempel ordet: Allt vad ni gjort mot dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig."

Men bebådelsedagens budskap väcker inte bara förargelse. Det väcker också förhoppningar. Om Gud har upprättat en förbindelse hit ner till oss människor, då kan förbindelsen även gå i andra riktningen. Om Jesus har försonat oss med vår himmelske Fader, då finns det verkligen en väg till himlen och en uppståndelse från de döda. Då är Jesus vägen, sanningen och livet.