Lärjungarna förstod inte
Palmsöndagen är inledningen av själva påskveckan, den s.k. stilla veckan. Evangeliet handlar om att Jesus red in i Jerusalem på en åsna som en konung i nära kontakt med de människor han är till för, ja, som en ur folket. Det var för folket han skulle ge sitt liv. Och nu hyllade de honom genom att vifta med palmkvistar och genom att sjunga Hosianna.
"Lärjungarna förstod först inte detta", står det särskilt påpekat i palmsöndagens evangelium. Guds plan för att frälsa världen och hela mänskligheten är något helt annat än aldrig så välmenande människotankar. Vi, som vill vara Herrens lärjungar, har våra egna uppfattningar och tankar om hur Gud borde bära sig åt. Vi tycker att det är mycket som inte är som det borde vara och önskar att se snabba lösningar som ändrar på saken.
Men han som har skapat himmel och jord bär sig inte åt på det sätt som vi tycker borde vara det mest rationella. Han som är universums konung arbetar i stället underifrån. Det är inte de stora politiska besluten eller den ekonomiska tillväxten som åstadkommer himmelriket här på jorden. För Herren går vägen i stället genom människors hjärtan. Vad hjälper projekt och storstilade planer om synden fortfarande är en makt att räkna med?
På 1960-talet hade jag kontakter med östtyska studenter och besökte DDR flera gånger. På hemväg med färjan fick jag en gång sällskap med några svenska vänsterstudenter, som gjort besök i den "reella socialismen". När jag påpekade alla fel i DDR med skarpskjutande gränsvakter, hemlig avlyssning och ekonomisk stagnation blev deras svar: "Det är inte systemet det är fel på. Det är människorna."
Ja, det stämmer! Så länge synden kan få insteg i människohjärtan, så blir världen i grund och botten inte bättre. Inga politiska eller ekonomiska system kan ändra på det. Därför kommer Jesus som den annorlunda härskaren, inte för att imponera utan för att vinna vår kärlek genom att han offrar sig själv.
Detta förstod inte hans lärjungar. Frågan är om dagens lärjungar förstår det bättre.
Anders Brogren