Varför tvivlade Tomas?

Den tomma graven övertygade inte lärjungarna om att Jesus hade uppstått. De var i själva verket mycket undrande. Att Jesus skulle ha uppstått var en fullkomligt främmande tanke för dem. Något sådant ingick inte i deras föreställningsvärld. Inte förrän Herren hade uppenbarat sig för dem och själv talat till dem kunde de tro.

Det var på påskdagens kväll, medan de stängt in sig i nattvardssalen på övre våningen, som den uppståndne Jesus kom till dem med fridshälsningen. Då först släppte rädslan och de blev glada. Därefter kunde de ta emot uppdraget att förlåta synder på Herrens uppdrag. På det sättet firades den första kristna söndagsgudstjänsten genom tiderna.

Men så var det Tomas, den tvivlande lärjungen. Varför var han inte lika glad och övertygad som de andra?

Det var för att han hade övergivit den kristna församlingen på söndagen. Var han hade varit vet vi inte. Det finns mycket man kan ha för sig i stället. Men eftersom han gett sig iväg från församlingsgemenskapen missade han mötet med Jesus. Inte undra på att han tvivlade.

Allt det som har med Gud och Jesus och kristen tro att göra är inget som uppstår inom oss av sig självt. Snarare är det så att vi har ett inbyggt motstånd mot det som Gud vill göra med oss. Helst vill vi gå våra egna vägar utanför Guds kontroll.

Därför behöver vi ta emot uppenbarelsen genom Guds ord. Vi behöver en stund tillsammans med Jesus i söndagens gudstjänst. I annat fall missar vi tillfällen att bli påverkade av den helige Ande, vilket i sin tur gör att vi kommer allt längre bort från Gud och börjar tvivla.

I Hebréerbrevet 10:25 finns en uppmaning: "Låt oss inte överge vår församlingsgemenskap, såsom somliga har för sed." Problemet fanns alltså redan i de äldsta kristna församlingarna.

På den tiden var det kanske somliga som drog sig undan söndagens gudstjänst för att de var rädda för förföljelse. I våra dagar kan det vara rädsla för vad andra skall säga om man går till en vanlig gudstjänst i kyrkan utan någon särskild yttre anledning. Men säkerligen var det så redan i urkristen tid att man efterhand började bli slapp i sin tro. Man tröttnade helt enkelt på att fira gudstjänst varje söndag och gled sakta in i tvivlets gråzon och otrons mörker.

Då som nu fanns det en väg bort från tvivlet. Tomas gick den vägen, vägen tillbaka till församlingsgemenskapen. Nästa söndag var han på plats igen när församlingen firade gudstjänst.

Och vad hände? - Han fick möta Jesus. Sedan behövde han inte tvivla mer.

ANDERS BROGREN

Tillbaka till hemsidan.