Betraktelse för Fastlagssöndagen 22/2 1998:

Att livet förr eller senare leder till döden är vi alla smärtsamt medvetna om. Men är det också så att döden kan leda till livet?

Ja, så är det! Jesus talar om saken i evangeliet på fastlagssöndagen. Men det är ganska svårbegripligt.

Jesus talade om för lärjungarna att han skulle gå upp till Jerusalem för att dö på korset. Men varför? Det kunde hans lärjungar inte förstå fastän de hade vandrat med honom i flera år och hela tiden hört honom undervisa. De hade förstått så mycket som att Jesus hade kommit till världen för att upprätta Guds rike. Men hur skulle han kunna göra det om han dog? Då skulle ju allt misslyckas!

Lärjungarna tänkte på världsligt vis. De trodde att man målmedvetet skulle kunna arbeta sig till framgång. Jesus skulle vinna ökad uppslutning. Fler och fler skulle följa honom. Till sist skulle han kunna ta över makten från romarna och upprätta en jordisk gudsstat. Där skulle de tolv lärjungarna få höga positioner. Det var verkligen något att se fram mot.

Men Guds rike är inte ett rike i konkurrens med världsliga stormakter. Guds rike är inte av denna världen. Ändå är det av största betydelse för alla människor.

När någon under andra världskriget föreslog Stalin att han skulle liera sig med katolska kyrkan i kampen mot Hitler frågade han föraktfullt: "Hur många divisioner har påven?" Men det blev ändå påven som i hög grad bidrog till Sovjetväldets fall. Det finns nämligen sådant som är starkare än pansardivisioner.

Jesus vill tala om för alla lärjungar genom tiderna att Guds rike blir inte verklighet utan omvändelse. Så länge vi tror att vi kan hjälpa Gud på traven med våra små ansträngningar, så har vi inte förstått vad det är frågan om.

Petrus trodde i sin entusiasm han att skulle hjälpa Jesus. Han hade ännu inte förstått att det var han själv som behövde hjälp. Han kände inte sig själv och sina begränsningar. Det var först sedan han förrått Jesus inne på översteprästens gård, först sedan tuppen hade galit och han gick ut och grät över sin otro, det var först då han fick insikt. Då först kunde han lämpa sin gamla människa över bord och i stället låta Guds Ande bygga upp en ny inre människa.

Den gamla människan med sin själviskhet och otro måste dö i var och en av oss för att Guds rike skall kunna bli verklighet invärtes i oss. Jesus använder en liknelse för att förklara den saken. Han talar om vetekornet som måste falla i jorden och dö för att sedan kunna bära rik skörd.

Det främsta exemplet är Jesus själv. Om han inte hade dött på korset utan i stället vunnit allt fler anhängare, så hade han bara blivit en fotnot i historien. Men genom att offra sig själv på korset åstadkom han försoning för hela mänsklighetens synd mot Gud och ändrade därmed mänsklighetens historia. Genom att själv dö gav han nytt liv till andra. I stället för att vi bara skall fortsätta på vägen mot den eviga döden kan vi nu bli undanryckta och frälsta genom att tro på Jesus Kristus. Vetekornet har gett en rik skörd.

Den som älskar sitt liv, sitt gamla liv utan Gud, kommer att förlora det, säger Jesus. Men den som är beredd att offra sitt eget jag får i stället evigt liv hos Gud. Jesus säger också, att den som tjänar honom kommer också att få följa efter honom och få vara med honom i himlen. På så sätt kommer döden att leda till evigt liv.

Tillbaka till hemsidan