För 4:e söndagen efter påsk:

Förbönens betydelse

Jesus är Guds Son. Världen har skapats genom honom. Han kan göra vad han vill och välja vilka metoder han vill.

Den metod som Jesus i första hand väljer är förbönsmetoden. Det säger en hel del om förbönens betydelse.

Jesus har sagt att han skall vara med sina lärjungar alla dagar till tidens slut. Han är med oss genom sin ständigt pågående förbön. Nu är han i himlen, där han sitter på Faderns högra sida och bär fram oss i bön inför tronen. Denna bön utan uppehåll gör att vi aldrig är bortglömda. Varje sekund är vi omslutna av böneskyddet. Jesus vill inte att någon enda skall gå förlorad och mista sin plats i Faderns himmelska boningar.

Men det är inte något självklart att komma dit. Tro inte att det sker automatiskt och att det här med Gud sköter sig självt! Det finns en risk att komma bort från den rätta vägen och därmed förlora livets krona.

Som människor står vi alltid i valsituationer. Vi kan välja fel. Det onda kan få makt med oss. Det är frihetens pris vi måste betala för att vi inte är robotar.

Synden och upproriskheten mot Gud tillhör visserligen de anlag som vi är utrustade med redan från födseln. Men den som väljer Jesus får syndernas förlåtelse och det eviga livets gåva.

Alternativet till Jesus är att det går illa. Det finns de som har lärt känna Jesus men som trots det väljer dödens väg. En av dem var Judas med tillnamnet Iskariot, den lärjunge som förrådde Jesus. Han försvann ut i mörkret. Varför? Ville han inte bli frälst? Ville inte Jesus ha honom?

Det står att Satan for in i honom. Naturligtvis bad Jesus också för honom, men tydligen ville inte Judas själv lägga sitt liv i Herrens händer. Och då hjälper aldrig så många böner. Man måste själv vilja bli frälst för att bli frälst. Herren släpar inte in sådana i himlen som inte vill komma dit. Vi skall be för varandra, hjälpa och stödja varandra, men till sist har ändå var och en eget personligt ansvar för sitt liv.

I Judas fall var det ytterligare en något som var av avgörande betydelse. Skriften skulle uppfyllas. Gud hade fastställt sin plan att frälsa mänskligheten genom Jesu offer. Det förutsatte i sin tur att någon förrådde honom. Planen var publicerad i den heliga Skrift, i Bibeln, och eftersom Bibelns ord gäller för evigt gick det inte att ändra planen. Obevekligt gick Skriftens ord i fullbordan. Judas utförde sin världshistoriska gärning. Jesus dog på korset och frälsningsmöjligheten ställdes därigenom fram för människorna.

Stackars Judas! Blev han offrad för vår skull? Svåra frågeställningar tornar upp sig. Ingen av oss är mäktig att reda ut svaret på en sådan fråga men vi hoppas att en gång få insikt. Jesus säger: "Vad jag gör förstår du inte nu, men framdeles skall du fatta det."

Vi kan i alla fall fatta så mycket som att vi inte skall låta Satan få tillfälle att fara in i oss. Risken består så länge vi lever här i världen. Jesus säger: "Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall bevara dem för det onda." På samma sätt som Jesus ber för oss skall vi också be för varandra.

Anders Brogren

Tillbaka till hemsidan