Betraktelse för 6:e söndagen efter påsk:

Lyssna till Anden!

Jesus stod upp ur graven. Det firar vi på påskdagen. Sedan uppenbarade han sig för sina apostlar och andra lärjungar. Söndagarna närmast efter påsk handlar om detta. Därefter lämnade han vår jord och återvände till den himmel där han egentligen hör hemma. Kristi himmelsfärds dag påminner oss om det. Men innan han lämnade jorden lovade han apostlarna att de i stället skulle få kontakt med Gud genom den helige Ande. De skulle vänta och se vad som hände.

Också i vår tid har vi anledning att invänta det som Anden vill säga oss. Sjätte söndagen efter påsk, som vi firar idag, tar upp det ämnet. I evangeliet säger Jesus till lärjungarna att de för ögonblicket inte har förmågan att ta emot mer av hans undervisning och kunskap.

Vi känner igen detta från vår egen erfarenhet. Om man lyssnar till ett mycket intressant föredrag, så kommer man ändå till en punkt när man inte orkar ta emot mera. Vår kapacitet är begränsad. Som präst och predikant måste man tänka på detta. Åhörarna kan inte ta emot hur mycket information som helst, hur välvilligt inställda de än är. Det är en elementär pedagogisk regel, som jag ofta själv har brutit mot. Man kan bli så ivrig att få dela med sig att man glömmer att sluta. Och så får ens fru säga att du får inte hålla på så länge. Man skall sluta i tid innan åhörarna har tröttnat.

Jesus är den store pedagogen. Han känner till sina lärjungars begränsade andliga kapacitet. Därför avstod han från att säga allt medan han var kvar på jorden. I stället är det den helige Andes uppgift att ta vid och vägleda fram till hela sanningen, bit för bit, efter vars och ens personliga förutsättningar och andliga mognad. Anden ger en elevcentrerad och individuell undervisning.

Men allt det här med Anden kan verka ganska diffust. Hur lyssnar man till Anden? Var kan man höra honom? Hur skall man veta om det verkligen är ett budskap från den helige Ande eller någon annan ande? Det finns ju också en "villfarelsens ande" (1 Joh 4:6).

I vår egen tid är det inte lätt att orientera sig. Vi lever i ett avkristnat samhälle där det finns många andliga riktningar och en viss öppenhet för andliga frågor. Förmågan att skilja mellan andarna är därför nödvändig, så att man inte kommer fel. Aposteln skriver: "Mina älskade, tro inte var och en ande, utan pröva andarna huruvida de är av Gud, ty många falska profeter har gått ut i världen."

Det finns många falska profeter. Vad det är som driver dem kan vara svårt att säga, men det finns många människor som blivit skadade av deras framfart. Många har ryckts med i någon andlig rörelse, i någon sekt, blivit dominerade av en makthungrig ledare. När man inte fått den andliga föda man längtade efter har man kanske lämnat alltsammans med bitterhet, med saknad, kanske med bestående psykiska och andliga skador. Allt som glimmar är verkligen inte guld.

Hur skall man bära sig åt för att pröva andarna? Aposteln Johannes ger det här svaret (! Joh 4:2,3): "Därpå skall ni känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande som inte så bekänner Jesus, han är inte av Gud. Den anden är Antikrists ande."

Andens uppgift är att leda fram till tro på Jesus som Guds Son. En profet som inte leder till Jesus utan till sig själv eller något annat mänskligt är en falsk profet. Den som förnekar att Jesus verkligen är "kommen i köttet", den som förnekar den historiska sanningen att Guds Son verkligen har blivit människa och utfört sitt försoningsverk här på jorden, är fylld av Antikrists ande.

I dagens evangelium säger Jesus om Anden: "Han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta." Den som förhärligar Jesus i sitt liv har helig Ande. Men den som nedvärderar Jesus har Antikrists ande.

Anders Brogren

Tillbaka till hemsidan