Fortskaffningsmedel i Lissabon (forts.)
En passagerare sitter och väntar på avgång. |
Så bär det utför. På mitten möter vi den andra funicularen (kabeldragen vagnen, av latinets funiculus = lina). Vagnarna balanserar varandra. |
Sista stycket är ännu brantare innan man kör in i en liten stationsbyggnad, varifrån man stiger ut på Rua de San Paulo, där man kan byta till spårvagnslinje 25. |
Elevador do Lavra är världens äldsta bergbana, byggd 1884. |
På väg upp genom den trånga gränden. |
Funicularen har dubbla strömavtagare, för både plus och minus. |
Vid Estação Cais do Sodré kan man byta från spårvagn till tåg. Spårvägens spårvidd är 900 mm. Järnvägens spårvidd är nästan dubbelt så stor, 1668 mm, ungefär samma som i Spanien. När spanjorerna byggde sina första järnvägar hade man fortfarande Napoleonkrigen i färskt minne, Man var orolig för en invasion från Frankrike. För att försvåra franska trupptransporter med järnväg undvek man normalspårets 1435 mm. |
Det breda tåget går lugnt och stadigt ut till badorten Estoril (uttalas strull) |
Vi avrundar med några turkiska spårvagnar |
|
Renoverad veteranspårvagn vid Taksimtorget i Istanbul. |
Linjen går i gågatan Isteklal Caddesi ner till Tünel, varifrån man kan åka med en funicular ner till Gyllene Hornet och Galatabron. |
Här finns fler spårvägsbilder från Lissabon! | |
|