En församlingsbyggare ser tillbakaHåkan Starke, född 1925, växte upp i Sibbarps prästgård i mellersta Halland. Han prästvigdes 1950 av biskop Giertz och pensionerades 1990 som kyrkoherde i Backa församling på Hisingen. Under året 2003 skrev han en dagbok med tillbakablickar på sitt innehållsrika liv. Dessa dagboksanteckningar presenteras nu i bokform med titeln ”Från Asmunds källa till Brunnsbo”. Asmunds källa i barndomens Sibbarp är uppkallad efter missionsbiskopen Osmund som skall ha döpt där för tusen år sedan. Brunnsbo är den stadsdel på Hisingen där Håkan Starke själv verkade som missionär bland höghusen i den då alldeles nya stadsdelen. Håkan Starke var under fyra decennier den drivande kraften i Göteborgs småkyrkostiftelse. Han hjälpte fram många av de kyrkor som byggdes under 1960-70-talet. Han blev van vid att hantera såväl byggnadsbyråkrater som svårentusiasmerade kyrkopolitiker. Han hade strategisk blick för folkomflyttningarna och de sociala förändringarna. När han nu ser tillbaka och reflekterar över vad som hände under andra hälften av 1900-talet är det skäl att lyssna. Som dokumentation över en dynamisk tid är boken välkommen. Där finns mycket att lära, även för den som själv är pensionär. Dock hoppas jag att även yngre präster tar till sig denna lättlästa bok eftersom den ger inblick i en väldigt annorlunda tid. Sedan 1990, Håkan Starkes pensionsår, har det kyrkliga läget blivit väldigt förändrat. Intressanta är även inblickarna i den kompakta kyrkliga miljö som varit livsluften för Håkan och Kerstin Starke, liksom för deras föräldrar, barn och andra släktingar. Den som själv haft en mer ”världslig” uppväxt har svårt att sätta sig in i situationen med alla dess konventioner. Men paret Starke har utvalt den goda delen och byggt vidare på den. Håkan Starke har inte bara sysslat med att bygga kyrka i yttre mening. Han har framförallt varit en nitisk evangelist och församlingsbyggare. Han har fått glädja sig över växande gudstjänstmenigheter. Mycket av det han prövat på går att återanvända i dagens församlingar med behov av förnyelse. I dag har Göteborgs kyrkliga samfällighet problem med övertaliga kyrkor. Var det då fel att alla dessa kyrkbyggen kom till stånd? Det är ingen tvekan om att satsningen var riktig när den skedde. Problemet i dag är nog inte heller de små kyrkorna utan de stora katedralerna. Håkan Starkes minnen visar på den uppbyggnad av församlingslivet som är absolut nödvändigt om Svenska kyrkan skall ha någon framtid. Biskop Bo Giertz har betytt mycket för Håkan Starke. Boken ger många intressanta glimtar av denne biskop som i Kyrkans Tidning röstades fram som 1900-talets mest betydelsefulla person i Svenska kyrkan. Boken sista anteckningar är gjorda den 31 december, nyårsafton. Håkan Starke tänker på ett tillfälle när han som pensionär varit ute och hållit föredrag om Konsten att gå i kyrkan. Det gick inte bra, skriver han. Det är tid för mig att lägga av. Till sist säger jag till min Herre där jag sitter på tåget: Nu Herre, förstår jag att jag har gjort mitt. Jag säger nej tack till förordnanden och föredrag, kyrkliga förrättningar och uppdrag som jag i framtiden blir ombedd att svara för. Jag har nu själv tappat hoppet om denna kyrka och då kan jag inte verka där. Herre, om du vill annorlunda, låt mig då få veta detta på ett tydligt sätt. När jag kommer fram till Göteborgs station, vill du att jag skall fortsätta att verka i kyrkan, låt mig då som tydligt tecken få gå rakt emot någon person som bara genom sin närvaro kan inge mig ett förnyat hopp. När jag kommer till Göteborgs station går jag rakt emot min gamle prästvigningsbiskop. Han är tjugo år äldre än jag. Och han är på väg för att predika i en av kyrkorna i mellersta Sverige! Som om detta såsom tecken inte räcker åt mig finner jag, när jag kommer hem och börjat gå igenom post och tidningar, en artikel i Kyrkans Tidning där samme Bo Giertz intervjuas om hoppet! Och där han som vanligt har något med andlig substans att säga till alla som håller på att förlora sitt hopp. I kväll har jag lovat att assistera vid en midnattsmässa i Varbergs kyrka. Credo har sitt vinterläger här. Kyrkan är fylld med ungdomar som ber och lovsjunger Gud. Signalen jag får är kraftig nog: Det finns hopp för Kristi kyrka också i detta land. Anders BrogrenHåkan Starke: Det som hände … : Från Asmunds källa till Brunnsbo : En dagboksberättelse. Utg. av Göteborgs stiftshistoriska sällskap, Göteborgs småkyrkofond, Tre böcker. 2007. 402 sid. ISBN: 9789170296376.
|