Augustus skattskrivning
– försvunnen och återfunnen

 

”Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Quirinius var landshövding över Syrien”

 

Dessa välkända ord inleder berättelsen om Jesu födelse enligt evangelisten Lukas. Men inför julen brukar det dyka upp tidningsartiklar som vill upplysa oss om att vi inte kan lita på bibelns berättelse. Julafton 2006 fanns en sådan artikel i Svenska Dagbladet och julen 2007 kunde man läsa en liknande i både Aftonbladet och Dala-Demokraten. Och så vidare, senast i understreckaren i Svenska Dagbladet på julafton 2016.

 

I dessa artiklar brukar författarna påstå att Augustus aldrig påbjöd någon skattskrivning för hela imperiet. Vidare påstår de att Quirinius inte var landshövding i Syrien vid den tiden. Men detta visar bara att de inte satt sig in i frågan.

 

Vad som däremot är riktigt är att många akademiska bibelforskare tidigare har påstått att man inte känt till någon skattskrivning under Augustus regeringstid. Men detta tyder bara på att de skrev av äldre böcker i ämnet utan att själva ta reda på fakta.

 

Uppfattningen om att det aldrig förekom någon skattskrivning vid Jesu födelse lanserades för länge sedan av den tyske teologen David Friedrich Strauss som redan 1835 gav ut sin häftigt omdebatterade 1500 sidor tjocka bok Jesu liv, där han på punkt efter punkt kritiserade evangeliernas berättelser.

 

Man skulle möjligen kunna försvara denne Strauss med att han inte kunde veta bättre. Det var nämligen först tolv år efter hans bok, år 1847, som den framstående utforskaren av antika inskriptioner August Wilhelm Zumpt gav ut kejsar Augustus självbiografi, den s.k. Res Gestae Divi Augusti. Den hade fram till dess märkligt nog varit ett okänt verk. I sin självbiografi räknar kejsar Augustus upp alla bedrifter han utfört under sin långa regeringstid. Bl a redogör han för de tre olika skattskrivningar han lät förordna om.

 

Att kejsar Augustus självbiografi så länge var okänd beror på att den aldrig blev bevarad i vanliga böcker. Sköra papyrusark dög inte till att hysa en så mäktig härskares bedrifter. Kejsaren lät i stället rista in sin text på två bronspelare vid det mausoleum han lät uppföra åt sig i Rom.

 

Augustus var den förste i ordningen av Roms många kejsare och är utan tvekan en av världshistoriens främsta gestalter. Han gav fred åt hela det väldiga romerska riket som dessförinnan hållit på att slitas sönder av krigsherrarnas inbördes strider. Det fanns all anledning för honom att räkna upp allt han utfört för att man sedan skulle kunna läsa om det i evärdliga tider. Men vad Augustus inte räknade med var att romarriket så småningom skulle gå under och att främmande erövrare skulle smälta ner hans bronspelare.

 

Augustus rike var vidsträckt och omfattade många folkslag. För att upprätthålla sin auktoritet räckte det inte med att folket i själva Rom fick läsa om hans bedrifter. Han såg också till att samma text höggs in i sten i offentliga byggnader i det väldiga rikets många provinshuvudstäder. Säkerligen hade evangelisten Lukas läst hela texten i sin hemstad Antiokia som var huvudstad i provinsen Syrien. Men alltefter som århundradena gick utplånades de flesta av dessa offentliga byggnader. Augustus självbiografi föll i glömska.

 

Skattskrivningen återfunnen i Ankara

I provinsen Galatien hette huvudstaden Ancyra. Staden heter numera Ankara och är sedan 1923 huvudstad i det moderna Turkiet. En tidig besökare bland ruinerna av det forntida Ancyra var Ogier Ghiselin de Busbecq. Denne var på 1500-talet Ferdinand I av Österrikes ambassadör vid det ottomanska hovet i Konstantinopel. Ghiselin, som var en lärd man, reste runt och tog reda på allt av intresse och rapporterade hem till sin uppdragsgivare. Han skall också ha varit den som införde tulpanen i Europa, något som vi har glädje av än i dag.

 

Sina goda språkkunskaper fick han nytta av när han 1555 gick in i ruinen av Roma och Augustus tempel. På väggen i templets förhall kunde han nämligen urskilja en latinsk inskription som intresserade honom. Han skrev ner den så gott det gick, även om vissa delar av texten var skadade eller helt saknades. Dessutom upptäckte han att texten även fanns i översättning till grekiska, inhuggen på ytterväggen.

 

Ghiselins anteckningar låg sedan försänkta i glömska ända fram till 1800-talet då alltså den tyske forskaren August Wilhelm Zumpt kom att intressera sig för dem. Med hjälp av andra kopiefragment av samma text som senare hittades i Antiokia i Pisidien och i Apollonia i nuvarande Albanien utgav den berömde historikern Theodor Mommsen 1883 en kompletterad och uttolkad text. Mommsen blev för övrigt nobelpristagare i litteratur 1902.

 

Numera finns kejsar Augustus självbiografi att tillgå i ett tiotal engelskspråkiga utgåvor och är välkänd av historikerna. Den utkom 1988 även i svensk översättning och finns numera också utlagd på internet. Att det då fortfarande finns akademiska bibelforskare inte känner till den är faktiskt väldigt märkligt.

I det åttonde stycket av Augustus självbiografi står något som bör intressera julevangeliets läsare, här i min, nästan ordagranna, översättning från latinet:

 

Därefter, ännu en gång, med maktbefogenhet som konsul, genomförde jag ensam ett lustrum när Gajus Censorinus och Gajus Asinius var konsuler. I denna folkräkning inräknades 4 233 000 romerska medborgare.

 

Några förklaringar:

Uttrycket ”ännu en gång” syftar på att Augustus genomfört en tidigare folkräkning år 28 f.Kr.

 

”Lustrum” är ett offer till gudarna som inledde en folkräkning för beskattningsändamål.

 

Augustus inledde även en tredje folkräkning år 14 e.Kr., d.v.s. samma år han dog.

 

I det gamla Rom hade man naturligtvis ännu inte vår kristna tideräkning. I stället brukade man ange viktiga händelser efter vilka som det året tjänstgjorde som konsuler. Eftersom det finns bevarade listor över alla romerska konsuler och deras tjänstgöringstid är det enkelt att ta reda på när Augustus förrättade sin andra skattskrivning. I listan finner vi att Gajus Marcius Censorinus och Gajus Asinius Gallus var konsuler år 8 f.Kr., alltså strax före den troliga tiden för Jesu födelse.

 

Man kan faktiskt än idag resa till platsen där Augustus självbiografi hittades och iaktta spåren efter den försvunna skattskrivningen. De finns att bese i Augustus Mabedi (Augustustemplet) vid övre änden av Cumhuriyet Bulvari (Republikboulevarden), strax bortom ryttarstatyn av Atatürk, en dryg kilometer nordost om Ankara Tren Gari, järnvägsstationen i Turkiets huvudstad Ankara.

 

Quirinius – landshövdingen som aldrig blev landshövding

Ovan kunde jag berätta hur man återfunnit kejsar Augustus borttappade skattskrivning i en tempelruin mitt inne i Turkiets huvudstad Ankara. Den som därefter påstår att Augustus aldrig förordnat om någon skattskrivning strax före Jesu födelse talar alltså mot historiska fakta.

 

Men någon kanske då invänder att Augustus skattskrivning bara omfattade romerska medborgare. Dessutom påstås ofta att Quirinius inte blev landshövding/ståthållare i Syrien, dit Judéen hörde, förrän år 6 efter vår tideräknings början och att det var först då han genomförde skattskrivningen. Men var fanns i så fall Quirinius när Jesus föddes? Vem var han egentligen?

 

Quirinius föddes år 45 f.Kr. i Lanuvium 3 mil sydost om Rom. I dag heter staden Lanuvio. Den ligger strax söder om Nemisjön i närheten av påvens sommarresidens Castel Gandolfo. En av dess trånga gator heter numera Via Sulpicio Quirino till minne av stadens store son.

 

Quirinius gjorde karriär inom hären. År 15 f.Kr. utnämnde Augustus honom till prokonsul över Kreta och Cyrene, där han i nuvarande Libyen framgångsrikt bekämpade ett folk som kallades garamanterna. Efter sitt fälttåg återvände han till Rom där han år 12 f.Kr. valdes till konsul. Året därpå fick han i uppgift att bekämpa ett annat folk, homonaderna, i norra Syrien och Cilicien vid Medelhavets nordöstra hörn. Detta krig pågick åren 11–7 f.Kr. Quirinius förde då befäl över tredje, sjätte och tionde legionen, vardera omfattande cirka 5 000 soldater, alltså sammanlagt 15 000 man. I egenskap av militär befälhavare var han även ansvarig för den civila förvaltningen av Syrien och Judéen. Således skulle han även ansvara för den folkräkning och skattskrivning som Augustus beslutat om år 8 f.Kr.

 

”Detta var den första skattskrivningen”, skriver evangelisten Lukas. Det var den första folkräkningen som genomfördes under Quirinius överhöghet i Syrien. (Han skulle komma att genomföra även en andra.) Men Quirinius viktigaste uppgift var att anföra kriget mot homonaderna. Därför hade han under sig en så kallad legat, ett kejserligt sändebud, som hette Gaius Sentius Saturninus. Denne tjänstgjorde åren 10–6 f.Kr. och blev därför den närmast ansvarige för skattskrivningen. Kyrkofadern Tertullianus (c:a 160—220) skriver: ”Dock är det konstaterat att en folkräkning just genomförts under Augustus i Judéen genom Sentius Saturninus.” Tertullianus uppger också att arkiven vid denna tid, omkring år 200 e.Kr., fortfarande fanns kvar i Rom: ”Slutligen är även Augustus folkräkning som finns bevarad i Roms arkiv ett pålitligt vittne om vår Herres födelse.

 

Eftersom Syrien var ett område där kriget fortfarande pågick stod denna provins inte under civil förvaltning utan under militär. Det innebar att Quirinius inte bar titeln procurator, ett ord som brukar översättas med ”ståthållare” eller ”landshövding”. Inte heller står det något om i bibeln om att han var procurator. I den grekiska grundtexten står i stället hägemoneuontos täs Syrias Kyräniou, d v s att Quirinius styrde över Syrien. Hieronymus, som omkring år 400 översatte bibeln till latin var uppmärksam på detta. Därför översatte han det grekiska uttrycket med praesidie Syriae Cyrino, d v s att Quirinius presiderade över Syrien.

 

Det var Luther som på 1500-talet inte var tillräckligt uppmärksam utan gjorde en fri översättning med ordet ”Landpfleger”. Detta övertogs sedan av den svenska översättningen och blev till ”landshövding” för att i nyare översättningar ersättas av ”ståthållare”.

 

Kejsarens skattskrivning och lokala skattskrivningar

Då kanske någon invänder att kejsar Augustus skattskrivning endast omfattade romerska medborgare. Men detta innebär inte att han inte skulle bry sig om att få skatt från de erövrade folken. Augustus gjorde av med mycket pengar. Inte minst gick det åt stora belopp för hans byggnadsprojekt. Det sägs om Augustus att han ärvde en stad i tegel och efterlämnade en stad i marmor. Dessutom hade han stora kostnader för att hålla stående trupper i alla provinser.

 

Man vet också att kung Herodes i Judéen lät beskatta sitt folk. Vid ett tillfälle överlämnade Herodes från sina skatteinkomster tio miljoner drachmer till Augustus och fem miljoner drachmer till dennes dotter Julia.

 

Den tyske forskaren Philipp Filtzinger, som var expert på förhållandena i de romerska provinserna, upplyser om att varje romersk provins hade sina egna fastställda intervaller för census, d v s folkräkning med skattskrivning, för de invånare som inte var romerska medborgare. I Syrien med Judéen var det fjorton år mellan dem. År 8 f.Kr. var emellertid ett unikt år eftersom den av kejsaren förordnade skattskrivningen och provinsens egen skattskrivning då råkade sammanfalla. Ur allmänhetens synpunkt torde de båda skattskrivningarna ha uppfattas som enda. Vad som åstadkommit förvirring är att Lukas tycks syfta på båda skattskrivningarna när han samtidigt talar om Augustus och Quirinius.

 

Men var det inte kung Herodes som i stället för Quirinius borde ha genomfört skattskrivningen i Judéen dit Betlehem hörde? Jo, så borde det ha varit. Men under slutet av sitt liv visade Herodes allt fler tecken på vansinne, något som ledde till psykiskt sammanbrott år 9—8 f.Kr. Därför hade Augustus förklarat att Herodes inte längre var kejsarens vän. Han kom att ignorera Herodes. Denne skickade då ett sändebud till Rom men kejsarens tålamod med Herodes var definitivt slut. Sändebudet fick inte ens företräde för kejsaren. Därför fick Quirinius genomföra såväl rikscensus som provinsialcensus år 8 f. Kr.

 

Från Syrien och åter

Quirinius blev inte kvar i Syrien. Hans karriär fortsatte uppåt. Augustus gav honom ett verkligt förtroendeuppdrag, nämligen att som rector ansvara för fostran av den tilltänkte tronarvingen, som var Augustus dotterson Gaius Caesar. Denne fick från år 1 f.Kr. som ett led i sin utbildning följa med Quirinius på en resa till de östligaste provinserna. Vid en krigsexpedition i Armenien blev dock ynglingen sårad och avled år 3 e.Kr. under återresan till Rom.

 

Quirinius utnämndes därefter till legat i Syrien som han då alltså återvände till. I denna oroliga provins fick han nu ytterligare en legion till sitt förfogande, nämligen den tolfte. Nu förde han alltså befäl över 20 000 soldater. Underställd prokurator för Judéen blev en man vid namn Coponius.

 

En skattskrivning ägde rum också under denna Quirinius andra period i Syrien. Den genomfördes år 6 e.Kr., fjorton år efter den förra enligt det fastställda intervallet. Denna andra skattskrivning är omnämnd i Apostlagärningarna 5:37 och hos den judiske historieskrivaren Josefus.

 

De som påstår att Quirinius blev ståthållare över Syrien först år 6 e.Kr. tycks inte veta att han redan tjänstgjort där en gång tidigare. Dessutom var han aldrig procurator, d v s ståthållare/landshövding utan legat, d v s kejsarens sändebud. Det är i och för sig riktigt att han år 6 e.Kr. hade ansvar för en skattskrivning, men denna var i själva verket hans andra skattskrivning. Den första hade han genomfört fjorton år tidigare, år 8 f.Kr, då han också var Syriens styresman. [Under antiken tillämpades s.k. inkluderande tideräkning. Man räknade det innevarande året som år 1, inte nästkommande som vi gör. På så sätt blir det 14 år.] 

 

I staden Tivoli 3 mil öster om Rom fann man 1794 en inskription som nu finns i Lateranmuseet i Rom. Den har följande text: ”För andra gången legat för kejsar Augustus i Syrien.” Tyvärr saknas orden omedelbart före men forskare, som t. ex. Mommsen, anser att denna inskription måste syfta på Quirinius, som vid två olika tillfällen var kejsarens styresman i provinsen Syrien.

 

Quirinius återvände till Rom år 12 e.Kr., avled där år 21 och begravdes under stora hedersbetygelser. I ruinerna efter Syriens provinshuvudstad Antiokia gjorde Princetonuniversitetet utgrävningar på 1930-talet. Där fann man då resterna av ett monument som rests för att hylla Quirinius, han som styrde två gånger över Syrien men som aldrig bar titeln landshövding.

 

Anders Brogren

 

En utförligare version av artikeln finns här!