Av prosten Anders Brogren, Istorp
Underlag för denna artikel är en serie morgonandakter som hölls på närradion i Markbygden i södra Västergötland. Andakterna har redigerats och komprimerats av Göran Larsson för att passa formatet för en artikel i nyhetsbrevet från AMI - Jerusalem Center.
*****
Vi ska tänka på några bibliska träd och på vad de symboliserar och har att säga oss. I Bibelns länder med ett annat klimat växer också andra träd, vilkas egenskaper vi inte utan vidare är bekanta med. Vi kommer först att belysa olivträdet, som berättar om vad det är att bli kristen, sedan vinträdet, som handlar om vad det innebär att leva som kristen, och till sist ska vi tala om palmträdet, som talar om vad som är målet för vårt liv.
Olivträdet
Olivträd är mycket betydelsefulla i länderna runt Medelhavet. Av oliverna får man olja till matlagning, och i gamla tider använde man också oljan i sina lampor. Det är alltså ett viktigt träd som förknippas med mycken välsignelse. I Bibeln är olivträdet en symbol för Guds folk Israel. Därför är det också naturligt att aposteln Paulus säger att vi som inte tillhör Israels folk men tror på Israels Gud sägs ha blivit inympade i detta ädla olivträd (Rom 11:17-24). Gud har som den store trädgårdsmästaren tagit grenar som egentligen inte hör dit och ympat in dem i olivträdet Israel. På så vis har också vi kristna genom Jesus Kristus blivit upptagna i Guds förbund. Det är genom att leva i det förbundet och vara levande grenar i olivträdet som vi bär sådan frukt som Herren vill ha.
En helt annan typ av träd - eller snarare en buske - har att göra med syndafallet. Marken blev förbannad och kom att bära törne och tistel. Törnbuskarna klarar sig när allting annat dör. När det är torrt klimat som det är i Bibelns länder, kommer boskapen och betar ner vegetationen. Men törnena som är vassa klarar sig undan mularna. Därför är törne och tistel beteckning för något ofruktbart, för markens förbannelse.
När Jesus dog på korset och försonade våra och världens synder, bar han en törnekrona, själva symbolen för förbannelsen, det ofruktbara. Törnekronan symboliserar alltså att det är vår synd han har tagit på sig. Och genom att han bar den, har syndens förbannelse upphävts. I stället blir vi inympade i olivträdet, det som bär god frukt. I Romarbrevets elfte kapitel liknar aposteln Paulus de judar som inte delar vår kristna tro vid bortbrutna grenar. Det är dock uppenbart, att Paulus inte menar att det därför är "kört" för dem (se redan vers 1). Tillfälligtvis har Gud ordnat det så att de får stå tillbaka, ungefär som man tänker att de som är värdfolk i huset får vänta att äta tills gästerna har tagit. Men det innebär givetvis inte att värdfolket är mindre värda.
Därför får vi kristna aldrig förhäva oss över judarna, betonar Paulus (Rom 11:18). Paulus säger också att vi som var långt borta från Gud men nu genom Jesus Kristus blivit inympade i trädet inte behöver bekymra oss för judarna. När tiden är inne, när hedningarna har kommit in i fullt tal, då ska ett stort under ske, som väl ingen riktigt kan fatta (se Rom 11:25-27). I olivträdet har vi liv. Där hör vi oupplösligt samman med Guds folk Israel.
Vinträdet
Vinträdet talar om vad det innebär att leva som kristen. Jesus säger: "Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt" (Joh 15:1-2).
Vinrankan är en märklig växt. "Vinträdet" hette det i den gamla översättningen. Men egentligen är det inget träd. Det kan ju inte stå upp av sig självt. Och det växer på de mest branta och karga ställen. Ja, ju kargare och magrare marken är, desto bättre blir druvorna, och druvan är väl den ädlaste av alla frukter vi har. Vinrankorna kan bli väldigt långa, kanske 30 meter, och de kan ha lika långa rötter som går ner i den karga jorden och hämtar vatten och näring långt nerifrån. Därför klarar de även svår torka.
När Jesus liknar sig vid ett träd, väljer han alltså vinstocken. Den är det minst imponerade träd man kan tänka sig. Han kunde ju ha tagit en ek istället, för det finns sådana i Bibelns länder också, höga och ståtliga träd. Men vinträdet bara lägger sig och måste stöttas upp med ställningar.
Det här säger något om hur Jesus Kristus framträder här i världen hos oss. I ödmjukhet. Inte som den som ska synas och märkas utan som den som ska tjäna (jfr. Matt 20:28). Och som till och med behöver vår hjälp och vårt understöd för att Guds rike ska kunna utbredas här i världen. Ungefär som att vingårdarna behöver arbetare och ställningar för att stötta upp rankorna.
Nu säger Jesus att han är själva stammen i det här vinträdet, d v s vinstocken, och att vi är grenarna som ska bära frukten. I detta avseende fungerar inte vinrankan annorlunda än andra fruktträd. Man måste sitta kvar i trädet för att överleva och bära frukt. Blir en gren avbruten, kan den givetvis inte bära frukt.
Ska vi som kristna bära den frukt som Gud har bestämt i våra liv då måste vi förbli i Jesus Kristus och hämta näringen hos honom. Han är som vinträdet med sina rötter som går djupt ner i det karga och där någonstans hämtar fram livgivande. I honom sker undret att i det karga, i det branta, i det svåra växer det fram druvor. Ingen skonas från prövningar och motgångar. Men då kan det bli precis som med vindodlingarna, att ju kargare marken är och ju mer misshandlad vinstocken ser ut, desto finare blir frukterna. Herren ansar rankorna. Vi kan få vara med om sådant som Han måste ta bort ur våra liv för att vi ska bära mer frukt. Till sist kommer skördens dag när druvorna ska samlas in, när det ska bli fest i himmelriket. Så låt oss förbli i Herren Jesus Kristus och hålla hans bud och förbli i hans kärlek. Han är livet.
Palmen
Palmen handlar om vad som är målet för det kristna livet. Palmen är det konungsliga trädet. Det är ett ståtligt träd. De planteras längs strandpromenader. De blir höga och raka och är starka i stammen. Och det var stora, konungsliga palmbland man hämtade ner och viftade med när Jesus red in i Jerusalem. Därigenom hyllade man honom som konung, som folkets befriare och som Messias.
I själva verket red han dock in i Jerusalem för att lida och dö på korset. Hans upphöjelse var alltså först på korset. Därför är palmen en symbol för den härlighet som ska komma men egentligen inte för den tid som är just nu. Där liknar sig Jesus istället vid vinträdet. Men med palmen får vi en påminnelse om den härlighet som ska komma en gång. Jesus ska komma tillbaka. Han ska upprätta sitt rike i härlighet.
Johannes fick i sin stora syn se in i himmelen och fick se hur det ser ut där (se Uppb 7:9- 17. Utöver de etthundrafyrtiofyra tusen som representerar Israels tolv stammar fick han se en stor skara ur alla folkslag, d v s alla de som genom Jesus Kristus har blivit inympade i Israel, alltså Gudsfolket här på jorden. De stod där i vita fotsida kläder och hade palmer i sina händer, och med sina palmer och med sina stämmor lovprisade de Gud och Lammet, Jesus Kristus.
Det är meningen att vi ska nå dit fram och få vara med i den himmelska gudstjänsten och svinga våra palmer inför Herren Jesus Kristus, när han härskar såsom Konung. Och för att komma ihåg det och öva oss inför det, firar vi gudstjänst här på jorden. Meningen med våra liv är att vi en gång ska lovprisa vår Konung för allt det som olivträdet, vinstocken och palmen står för. Men det är nu inympandet och fruktbärandet måste börja om palmens seger ska bli vår.