Julen – kristen eller hednisk högtid?

av Anders Brogren

Ofta sägs att julen är en gammal hednisk midvinterhögtid som de kristna tog över. Det påstås att julfirandet anknyter till en fest, Sol Invictus, som firades i Rom vid vintersolståndet den 25 december samt till Saturnaliefesten som firades 17–23 december. Dessa hedniska fester skall ha varit så populära att den kristna kyrkan övertog dem och lät dem få ett kristet innehåll.

Men Kristi födelses fest har inget att göra med vare sig soldyrkan, midvinterblot eller någon annan hednisk högtid. Den allmänt spridda teorin om julens hedniska ursprung har också efter hand satts i fråga.

Det finns inget hos kyrkofäderna, som t.ex. Irenaeus eller Tertullianus, eller i något annat äldre material som stöder en sådan tanke. Clemens av Alexandria talar med viss ironi om dem som inte bara vill veta året för Jesu födelse utan t.o.m. dagen. Själv stannade han för den 20/5, men påpekade också att det fanns förespråkare för 23/3, 9/4, 18/4, 17/11. En skrift från år 243 uppger den 28/3 som Frälsarens födelsedag, medan en annan tradition lyfter fram den 25/3, vårdagjämningen enligt den julianska kalendern.

Redan under andra hälften av 200-talet förekom däremot att man firade Kristi födelse. På den tiden var det viktigare för de kristna att distansera sig från omgivningens hedniska sedvänjor än att anpassa sig efter dem.

Man firade Jesu födelse den 25 december, men detta datum hade då beräknats utifrån att man, enligt Tertullianus, ansett att Jesu korsfästelse ägde rum den 25 mars (rätt datum är 3 april, se här). I antikens judendom var det en vanlig uppfattning att Israels stora profeter hade dött på samma datum som de blivit födda eller avlade. Då borde Herren, enligt tidens sätt att tänka, även ha undfått livet den 25 mars. Därför firades Marie Bebådelse den 25 mars och därmed inföll Jesu födelse när Marias graviditet var fullgången nio månader senare, den 25 december.

Detta datum har alltså inte att göra med någon solkult. Officiell solkult infördes först år 274 av kejsar Aurelianus då särskilda tävlingar till solens ära hölls 19–22 oktober. Solkulten hade annars sina högtidsdagar den 8 augusti, 28 augusti och 11 december.

I den s.k. Kronografen, ett kalendariskt verk från 354, alltså från en tid då kristendomen redan blivit dominerande, nämns att festen Natalis Invicti (den obesegrades födelse) firas den 25 december. Inget tyder på att denna skulle vara en fest för solen, snarare tyder den på kristet julfirande.

Först Julianus avfällingen, kejsaren som ville ersätta kristendomen med solkult, försökte förlägga firandet av solen till slutet av december. Det gör han i hymnen till kung Helios som han skrev år 363.

Att julen skulle höra samman med ett romerskt firande av vintersolståndet är omvittnat först på 1100-talet i en anteckning hos den syriske bibelkommentatorn Dionysios bar-Salibi. Denne gör gällande att man i gamla tider flyttade Kristi födelses fest från den 6 januari till den 25 december med avsikten att den kristna högtiden skulle sammanfalla med firandet av Sol Invictus.

Teorin om julen som en kristnad hednisk högtid lanserades i upplysningstidens anda i början av 1700-talet av den franske jesuiten Jean Hardouin och av Paul Ernst Jablonski, professor i orientaliska språk i Frankfurt a.d. Oder. Tanken på julen som en från början hednisk högtid fördes vidare av forskare på 1800-talet då den jämförande religionsforskningen dominerade.

i det svenska bondesamhället finns inga belägg för att vintersolståndet firades eller uppmärksammades, även om man hade en uppfattning om att dagarna före jul var som kortast under året. Det troliga är att julen uppstod när Norden kristnades och att den hade mycket litet att göra med förkristet kultbruk.

En förkortad version av artikeln om skattskrivningen finns här!

Har du hört talas om att de ortodoxa kyrkorna firar jul på Trettondedagen? Vet du att det är en faktoid? Läs om jul i januari!

Betlehems stjärna - när,var, hur?

Anders Brogrens Hemsida